Nu...
Rapporten
Teoretiska utgångspunkter

Modellen (1:200) skickad på print...

gammalt

30 September kl 11.30
Arkitektskolan i Lund (LTH)
Examinator: Christer Malmström
Handledare: Mattias Kärrholm
Kritiker:
Anders Johansson, Testbedstudio
Tomas Wikström, LTH
Ewa Westermark, Gehl Architects

Fel skala... ska vara 1:200.. "kontstruktionen" är distraherande....

Föreberedelser inför modell

Det handlar inte om att smootha ut alla gränser utan att hitta rumsliga aktanter som kan hantera kontinuerliga och diskreta situationer.

Ritningar
Plan 1-3 1:100
Sektioner A, B, C
Axo 1:200
Axo - Detalj 1:100
Axo - Detalj 1:50
Fotomontage gatuvy
Interiörperspektiv 1
Interiörperspektiv 2a. 2b. 2c

Modell:
Topologi 1:200
Tektonik 1:25

I slutet av 1800-talet sker en radikal förändring inom arkitekturen från att först och främst vara en beklädnadskost till att handla om det mer abstraka “skapandet av rum”. Under förra århundradet kom rummet i sig självt att ses som både mål och medel för arkitekturen. Relationen mellan rum och program har utgjort kärnan i den moderna arkitekturhistorien från Le Corbusier till Venturi till Koolhaas. På senare år har en rad arkitekter och teoretiker diskuterat andra begreopp som centrala för arkitekturen såsom territorialitet (Kärrholm, 2004) och tektonik (Resiser + Umemoto, 2006). Detta inresse för ett mer specifikt förhållningssätt till rum är baserat på vad man skulle kunna kalla ett nymaterialistiskt förhållningssätt influerat av bl a Manuel DeLanda, Gilles Deleuze och Bruno Latour. Med dessa som utgångpunkt har jag i mitt examensarbete arbetat med territoriella behov och tektonisk artikulering. Mer specifikt har projektet kretsat kring sökandet efter ett förhållningssätt till rum där det sociala och det materiella beaktas genom hela designprocessen. Metodutvecklingen har utgått ifrån en ny biograf åt den ideella organisationen Folkets Bio i Lund. Projektet har inte första hand handlat om att utveckla en ny arkitektur utan snarare om att förändra hur vi tänker och beskriver skapandet av arkitektur.

Today and Tomorrow via Ffffound!

INNOVATION FREEZE

Syfte: Aktivt jobba med territorialitet
Undersökning genom att rita en biograf åt Folkets Bio i lund.
1. Identifiera territorier:
Möjlighet att hyra ut sina lokaler utan att stanna sin egna verksamhet - låta andra program tillföra en större intensitet till biografen - medvetandegöra territoriet Folkets Bio/Kino i medvetandet hos fler personer.
2. Territoriet i relation till andra territorier:
Rytmer omkring siten. lokal-global integration. Isovister. Typologier (gärda - LTH).
---- Aktanter: definition
3. Tektonisk aktant för undersökningen; Hypar: Ruled surface: Misstänker att det finns territoriella egenskaper

4. Territoriet i sig själv: aktanter - fixerade - semi-fixerade - rörliga.

5. Hjärt-aktanten: Tektonisk artikulering av territoriet. Olika betydelser vid olika indensiteter.

6. Exempel på olika territorier. Olika aktanter aktiva.

Grafisk förebild

NATHAN AND ADAM FREISE

Jessie Douglas

1. Analys folkets bio: "I mina samtal med folkets bio blev det tidigt tydligt att..."
2. Föreningens främsta tillgångar... för att tillgängliggöra detta, samt utnyttja det ytterligare.... identifierade jag en rad territoriella behov.
3. Genom olika iterationer lät jag territorierna landa på platsen, förhålla sig till yttre begränsningar, gaturiktningar etc..,
4. Siten ligger vid ett viktigt stråk... etc..
5. Territorierna kan beskrivas som att de byggs upp av en rad aktanter. Skylt + Kassa + Biljett + Gradäng + projektor + Duk = Biograf. (+amensty = föreläsningsbio) (+champagne och röd matta = premiär)
5b. Rum måste kunna förhålla sig till olika territoriella produktioner: Ex [Endast Biograf] [Endast Restaurant] [Opera med paus] [Event med föreställning] [Öppen föreläsning] [Videokonst med rullande visningar]
6. Tektoniska aktanter... (vad menar jag?) vars uppgift å ena sidan är att utgöra och uttrycka konstruktionen, dels spela en territoriell roll i byggnaden som helhet. EXEMPEL Hjärtat: Sittyta - Trappa - Bord - lutande plan. Vid olika situationer är en lutande vägg bara en vägg, men i andra blir de en sittplats.
7. Hjärtat klarar kan vid olika situationer agera på olika sätt. Som trappa, som gradäng, som avdelare. Ökar den visuella integrationen i hjärtat och mellan olika territorier.. vilket förstärker territoriet som helhet.

Modell 1:200 - topologi. sektionsmodell eller 3d print. (ca 2-3dagar....)
Modell 1:50 - tektonik... 3dh (2 dagar) -men paneler.. (2dagar) bygga: 1dag...

totalt drygt en vecka... påbörjas senast den 14:e

Tredje nivån: Murgröna/gröna tak?

Diskussion med JW:
(Med mina ord)
Se till att knyta ihop. Jobbet som är gjort är intressant i sig. Det topologiska-territorella är intressant i sig själv. Se till att resten inte stör. Tektonisk artikulering av topologin (hur bär den etc) är nog intressant, om det kan stödja territorierna..

Åter till ingångsvärdet: Göra klart!

CMs kommentarer:
Det är inte lobbyn som är huvudsaken, utan hela systemet. Topologin är det som ska stå i fokus eftersom de innehåller alla (?) territoriella ställningstaganden..

Assemblaget Folkets Bio går att beskriva som en sammansättning av maskiner, människor, objekt, engagemang etc. De flesta av dessa aktanter är flyttbara. Detta är folkets bios första territoriella nivå (nytt begrepp). Vi skulle kunna kalla dem för organ, även om det finns anledningar att undvika det ordvalet. Organen är t ex projektorn, maskinisten, kassan. Vissa organ är absolut nödvändiga andra är önskvärda även om de går att ta bort helt och hållet. Vi borde kanske definiera organen som grundläggande och absolut viktiga för assemblaget.

Den andra terrritoriella nivån är de aktanter som stödjer orgnanen. Jag skulle först och främst vilja se det som interaktionsytor mellan organen och andra aktanter. Ett flertal aktanter befinner sig mellan nivå ett och två, t ex duken eller stolen. En tydligare difinition skulle kanske vara att prata om öppna aktanter, som befinner sig i flera nätverk, eller mellan nätverk, och utan en helt fixerad användning. T ex ytor som tillåter rörelse eller som kan husera information. Man skulle kunna kalla det för det territoriella kitet.

Den tredje territoriella nivån är om möjligt ännu diffusare. Här kanske man skullle kunna prata om en upprätthållande nivå som försöker fixera gränser, stödja/skydda, stabilisera.

Med 1stness, 2ndness och 3rdness-begreppen skulle det kanske vara tvärtom. Med semper är nog det första hjärtat, det andra skärmen, och den tredje ram/roofwork.

Utgågnspunkten är nivå 1 och 2 (ska jag spika det?). Varför det? Vi utgår alltid ifrån verksamheten, därefter kommer territoriet. Sist kommer konstruktionen eller skalet. Detta är på något sätt ett omvänt förhållningssätt mot traditionen (först kommer skyddet, därefter bobos det...)

Snack med CM:
Min "uppfinning" gör flera jobb.
Vad är det i 200-modellen som är bra? Kontinuiteten mellan plan 1 och 2? Grafiken?

Inte prata om biografen som boxar! Idealt är att inte prata om det som ett hus ens.

Gränssnitt mellan "aktionsytan" och "stabilitetsytan". Vad är ihopkladdat? Vad gör väggarna?

Höljet är ett eget system.

Topologiskissen så tydlig som möjligt. Som tredimensionell modell (fysisk)?

relationen mellan permanenta och möjiga aktanter. (Stolarna i Jardin Luxembourg)
Aktanter (stolar) som territoriella minnen.

Utgå ifrån en icke konventionell situation när jag beskriver byggnaden. Möblera inte konventionellt.

Övre ytan: fullt möblerad i ritning? Vad för sorts bord? Vad för sorts biostolar? Vika tallrikar?

Glenn Howells Architects. Courtesy Warwick Sweeney

Folkets Bio was initiated in 1973 with the purpose to screen swedish movies that didn't reach the existing commercial theaters. The founders wanted a forum to show films of their own, and movies produced outside of the U.S. According to Stefan Jarl, one of the founders, the organisation which came to be called Folkets Bio (The People's cinema), initially stood for antiimperialism, freedom of speech and a culture for the people. The initial aim was to create an alternative commercial movie theatre, where independent film-producers not only could show their movies, but also make a living of it...

Todays situation is a little bit different. Folkets Bio has two great resources: 1. Their ability to choose movies which their audience want to see, and 2. The cinema in itself. One of their most important goals is to maintian this situation.
As been more and more apparent is that selling tickets (or CDs) is no longer the most successful business model when people are used to get anything they want, anywhere, anytime. One of the most important aspects of the cinema was once to be the first to show the movies, and the only place. Since they no longer have that advantage over other media, it becomes more and more important to a) make a selection of the continuous flow of content and b) provide something that cannot be anything, anytime anywhere, i.e. a specific place with a strong presence.

Vägval: Engelska eller Svenska? Tek-ter-texten är på svenska, kommer inte översätta den, men det skulle vara möjligt att göra resten på engelska.. oui...

Ang organen(tidigare post):
Möbler, detaljer, etc behöver inte vara arkitektoniskt neutrala, eller en del av de tektoniska ordningarna. Objekt med en historia och en egen integritet är också möjliga aktanter i en ny byggnad. Genom att t ex återanvända gamla stolar kan salongen skapa en kontinuerlig koppling till tidigare biografer. Samma sak med möbler i restaurant etc.. Draperier, röda mattor, projektorer är alla saker som kommer bebo biografen... Måste fotografera från Kino för att få in detta i mina ritningar...

"Examensarbetet ska dokumenteras i en rapport på svenska eller engelska, med en sammanfattning på engelska, i max A3-format. I rapportens inledning anges de programförutsättningar man gett sig, en introduktion till ”ämnes”valet och det sammanhang man relaterar till (samhälleligt, forskningsmässigt, konstnärligt m.m.)."

Kurs:AAHM01: Examensarbete i arkitektur / Degree Project in Architecture,
LTH; 2009; Territorial Tectonics; Edvin Bylander; Examinator: Christer Malmström; Handledare: Mattias Kärrholm.

Ang Tessilering:
HP är en bra generativ komponent för att skapa en dynamisk yta med kontrollerbar lutning. Även enkel att bygga och räkna på. Så långt allt bra. När det gäller att skapa en funktionell yta är de mindre bra. Funktionerna som jag vill få in är basala: Trappa, bänk, bord, gradäng. De kräver horisontella plan. Nästan uteslutande horisontella plan. 1.HP uppdelad i horisontella band av varierande bredd och uppdelning. Betonar variationen i höjdled, men producerar lite väl mycket sameness. Gränsen mellan HP och golv är väldigt tydlig - för tydlig. Gränsen mellan sittyta och trappa också för stark. Dessutom är trappa och sittyta samma plan, vilket inte är optimalt.

2. Paneler från HP projekterade till ett horizontellt plan med utgångspunkt i varje panels centrum. Kontinuiteten går förlorad. De starka linjerna i HP försvinner. Bra variation mellan olika höjder. Det är tydligt en trappa, men utan en given riktining. Man kan skilja på a) sittplatser b)trappsteg men det finns även ytor som är både och, beroende på hur ytan används. Alla trappsteg kan bli sittyta, men det finns sittytor som man inte vill gå på.. (=rätt effekt) Projektionen känns också för enkel och riktningslös. Skulle vilja ha mer kontinuitet. Kanske går det att bygga vidare på?

3) Om man istället differentierar konturerna från 1 i höjd och offset kan linjerna bilda två (eller flera?) lager av ytor som löper omlott (se modell nedan). Bänkar, bord och trappsteg kan tillhöra varsittt lager, men är aldrig samma yta.. En sådan yta skulle även kunna blotta konstruktionen under. Ytan kan samla tre tektoniska ordningar i en (där aktion-perceptions-ytan också kan fungera konstruktivt stabiliserande) Bristen i ritningen ovan är att den fortfarande är för dåligt differentierad (även om det finns en potential till det). En tessilering som ligger mellan panelen och bandet vore idealt, där banden inte är fixerade i z-led..

Tessilation?

(basetat på gammalt)

Vy från S

Ang rapportens upplägg:

Folkets Bio som utgångspunkt. Texten om territorier ses som en undersökning bland andra, alltså inte huvudnumret i presentationen. Bort med fokus från Biografen som historisk händelse, bort från professorsstaden som kontroversiell plats - inte för att de är oviktiga, men för att de är sekundära. Min undersökning har utgått från att rita en biograf för Folkets Bio. Jag har utgått ifrån en plats som jag tror skulle kunna vara lämplig och som är ett utvecklingsområde i Lund. Utifrån hur biografen har förändrats över tid och i jämförelse med de andra aktörerna som visar film ser jag att Folkets Bio har en stor möjlighet att leva och må bra (och bättre) genom mindre fokus på biljetter, mer fokus på sitt urval, mer samverkan med andra, bättre utnyttjande av sina lokaler. För att beskriva och utreda FB's behov har jag använt mig av två huvudsakliga begrepp, territorialitet och tektonik.

etc etc

1. Beskrivning av projektet
1.1 Folkets Bio - Beskrivning
1.2 Log
2. Undersökningar
2.1 Folkets bio assemblage
2.2 Tidslinje-biografen
2.3 Nymaterialism
2.4 Territoriet
2.5 Tektonik
2.6 Siten
2.7 Folkets-bio assemblage
2.8 Territoriell-design
2.9 Tektonisk design
3.0 Förslaget
3.1 Schematic
3.2 Tectonic
4. Conclusion

Topologi-axon visar ett kontinuerligt men differentierat rum eller konfiguration. Jag har valt att bara beskriva det offentliga, det som en besökare har tillgång till. Kan denna avgränsning konstituera en tektoniskt (och territoriell) design-hierarki? Offentliga perceptions-och aktionsytor skulle kunna ha samma tektoniska status, medan stödjande har en annan.

Det skulle eventuellt gå att skilja på olika sorters skillnad:
Aktanter som upprätthåller en viss stabilisering (väderskydd, rumslig indelning, permanent avskärmning, bärande konstruktion, förråd, lager, film?)
Aktanter som tillåter andra aktanter att skapa skillnad (gåbara ytor, ytor för information, skärmar, projektor?, bar, kassa, mötesrum)
Aktanter som själva genererar en förändring av skillnader (dörrar, skjutpartier, belysning, projektor-film?)

Håller en sådan indelning ontologiskt?

Sempers indelning Jord, Trä, Textil och Hjärta är inte direkt jämförbar tror jag. Enligt Spuybroek skiljer han på Jorden som en yta för aktion och textilen som en yta för perception, samt träet (ramen) som bär. Hjärtat - Altaret eller eldstaden - är något mer spirituellt. Spuybroek pratar om det som kontinuitet, något som rör sig över alla de andra kategorierna.

What would GD say?

Möjlig indelning?

Det Volymetriska (Stereotomiska?)
Tektonik som bär och omsluter (Ramen och Textilen)
Territorier som administrerar och lagrar (på modernistiska: privat)

Det Topologiska
Tektonik som tillåter interaktion vare sig perceptuellt (skärmar, fönster, affischering) eller motoriskt (golv, trappor, fasta sittmöbler, gradänger) (Marken och Textilen)
Territorier för utbyte (på modernistiska: offentligt)

Knuten - organen - smittorna
Det som är föränderligt på ett sätt så att det "smittar" eller påverkar (smälter samman?) de övriga aktanterna till helheter eller delar. Istället för en eld eller ett hjärta ska man kanske prata om flera organ eller liknande. KP har säkert något bra begrepp att svänga sig med (smitta el liknade). Projektor-film-assemblaget kan vara ett sådant organ. Medlemmarna (och framförallt de drivande i personalen) är en annan sådan smitta. Möbler?

Handledning med MK idag. Diskuterade tektoniska hierarkier (topologiskt vs volymetriskt), tektoniska aktanter vs möbel-aktanter samt rapportens upplägg. Mer ingående ovan.

Första halvhjärtade försöket till en tessilering av ytorna. Bra med grova grejer. De öppna ytorna på bottenvåningen och plan 1 k´behöver inte vara så öppna utan kan få vissa specifika värden. T ex med fasta bänkar/bord. Finns heal tiden en dragning mot det horisontella för att göra ytor användbara. Måste det vara så?

BIlder ifrån Ffffound och The Sartorialist

Vy från V

(från wikipedia)

Stereotomi (volymstudie/programmering) som territoriell strategi. HP som taktiskt tektoniska entitet, som transformerar assemblaget. I vissa situationer stabiliseras den, och verkar som aktant, i andra är den obsolet, och ska tas bort. Transformationerna (heter det så? eller tillblivelserna, eller ...) sker i olika nivåer, och ger olika effekter: Geometriska aktanter, material-aktanter, tillverkningsaktanter... Jag behöver ett sätt att mappa aktanterna under tiden. (notebook 4?) Både hur de påverkar varandra, och assemblaget som helhet. Vilka delar saknas? Detta måste till snart...

Hyperboliska paraboloider är krökta i djupled. Eftersom olika delar i det visuella assemblaget ligger olika nära kroppen, kommer skillnader i textur att skapa en skillnad i haptisk persception över ytan? De skapar en koppling mellan det haptiska assemblaget och det visuella/recognisable... Förlängs det haptiska assemblaget ytterligare? Likhet med väglinjer?

1. Folkets bios uppbyggnad som assemblage
Liten organisation med många disparata aktanter. Jobbar både taktiskt och strategiskt. Påbörjat deterritorialisering av verksamheten genom musik, opera etc. 50% av intäkterna genom nätverksstabiliserad biljettförsäljning. Ytterligare en stor det genom nätverksstabiliserat kommunalt stöd. En antydan till nätverk för distributörer som har smygpremiärer etc, en aktant som skulle kunna utvecklas. fem-tio besökare per föreställning kan motivera byggandet av en ny salong...
2. Bio-assemblaget (i sverige) genom tiderna
Stabil nivå sedan 1980-talet. Filmtittandet deterritorialiserats genom video, dvd och torrenter. Senaste tiden har bion ökat (eventuellt på grund av att aktanten TPB ökat vissa gruppers filmkonsumtion) Tekniska aktanter såsom Wide-screen och Ljud-förbättringar har inte ökat biobesökandet. Stabilt inom vissa grupper. Biografen som finkulturell aktant har vät fram. Singel-salonger som en motstånds aktant som reaktion mot "kommersialisering", trots att assemblaget haft ungefär samma utformning under lång tid. Exempel på rumsliga aktanter som förändrats med sociala förändringar (gradängen som social utjämnare). Landsortsbiografer som viktiga för Folkets Hus och modernisering, politisk fostran. Biografen som aktant i allmän moderniseringsprocess (idoldyrkan, nya former av konsumtion, reklam, etc). Lika många biodukar idag som ... men färre stolar.
3a. Folkets Bio-assemblaget som aktant idag
En av två biografer i Lund. Lika många premiärer som den kommersiella bion har totalt i Sverige! Politisk arena (genom samarbete med t ex amnesty). DJ (FJ?) - aktant: urvalet viktigare än tillgängligheten. Stor möjlighet att anpassa sig efter rytmer. (filmer med stort intresse kan ligga kvar länge. Filmer tas över från SF)
3b. Stabiliteter idag och i framtiden
DJ-aktanten som drivande. Film-tempel-assemblaget likaså. Göra sig mindre beroende av biljett-nätverket: förlita sig på territoriets potential i att hyras ut till andra aktanter som kan stabilisera det ytterligare (universitet, distributörer etc). Introducera en bar-café-aktant, samt en kiosk-aktant som kan generera fler besökare, samt förstärka intensiteten inom territoriet.
---> Vilka roller ska byggnadsassemblaget spela?
4. Platsens territorier och rytmer - potentiella stabiliseringar och destabiliseringar
Rytmer över dygnet: Bibiotek, univiersitet, nationer, träning, kommunikation. Grönska som viktig aktant i området.
Iteration 1: Territoriell konfiguaration (topologisk utformning)
Överlappande territorier (baserade på olika brukare)
Iteration 2: Rumsligt antagande (metrisk utforming)
...
Iteration 3: Tektonisk konfiguration
Justering av territoriella gränser.
--->

maya

18 veckor innan presentation: 7 veckor kvar att arbeta.
ca 7 h handledning

JW idag: Det kan vara bra att stanna upp och samla (generalisera) vad man gjort, för att hitta huvuddragen i projektet. Längre feedback-loopar är samtidigt inte hellet fel.

Gårdagens Alias
Shadow
'_Copy _Inplace _SelLast _SetZ
(utan SetZ:)
'_Copy _Inplace _SelLast -setpt _Pause _XSet=No _YSet=No _ZSet=Yes Copy=No

Förra veckans alias
SetZ
'-setpt _Pause _XSet=No _YSet=No _ZSet=Yes Copy=No

Kulturekonomi skriver att biobesöken har gått upp med 22,5 procent

Dagens Alias:
HideIsocurves:
-Properties _Object _ShowIsocurves _No _Enter _Enter

Snack med CM:
en box som utgångpunkt? Känns fel utifrån de tektoniska premisserna. Samtidigt kan den ses som en scaffolding för resten, framför att vara ett mål. Koordinatsystem etc får inte blir alltför styrande..
producera som fan till sommaren. ehh.. ja.

En övergripande känsla att Kärrholms fyrfältare har en enorm potential, men problem med generaliserbarheten... Det huvudsakliga problemet är att de inte verkar kunna kommunicera. På grund av bristande dialektik?
Strategi, taktik och appropriation verkar vara en bra skala mellan ren intention och ren "miljö", samt en mix dem emellan. Det viktiga att förstå att ren intention också har en kropp, och att ren miljö kan vara ett resultat av en strategi. En strategi kan aldrig göra en gata till min. Det är bara gatan och jag som kan stabilisera det assemblaget. Appropriationen ligger utom kontroll genom att den inte går att förhandla bort. Ett strategisk assemblage, t ex ett fastighetsbolag kan stabilisera ett annat assemblage, t ex ett byggnad. Strategier är ren intention, inte genom att inte ta hänsyn till förutsättningarna, utan genom att deras tillförlit ligger hos intentionen. Intentionen är den starka aktanten. Taktiken tar till lika stor del tillvara på förutsättningarna i ökande grad tills de blir inkorporerade genom appropriation av dem. Ta en arkitekt, en ren idealist-en sann strateg: Första skedet är ren strategi. Designen, intentionen, är lösningen på allt. Fler och fler förutsättningar kommer in, kända som okända, och intentionen spelar en allt mindre roll, istället handlar det om att ta tillvara på dem för att nå mot idealen (det kan fortfarande vara 100% ideal, men de är inte drivkraften), andra aktanter kommer in och driver projektet i andra riktningar till den grad att intentionerna bara är vaga skuggor. Till slut har intentionsaktanten helt och hållet ätits upp av andra aktanter och assemblage. Projektet är helt approprierat av andra krafter.
Produktionsformerna kan absolut existera i ren form, men de kommer förmodligen hela tiden ligga i gränslandet till varandra. Är de jämförbara? Associationen känns som en särart, eftersom att den gäller så mycket...

S-T: Variabel som styrs av graden av inkorporering
Ass-APP: Variabel som styrs av graden av inkorporering
S-Ass: Variabel som styrs av graden av aktivitet/intentionalitet
T-App: Variabel som styrs av graden av aktivitet/intentionalitet

Ett arkitektoniskt assemblage kan i princip vara ren strategi. Ett hus byggt på platta på mark är ett sådant exempel. Det handlar inte om expressivitet eller materialitet, utan om inblandningen i andra assemblage. Desto mer det är ett resultat av exteriöra relationer desto mer närmar det sig en appropriation. För att ta ett exempel relaterat till boende. Tre personer letar efter någonstans att bo. Den första köper en tomt hon aldrig sett, ritar ett hus precis som hon vill ha det, En byggare bygger, precis efter ritningen. Detta bostadsassemblage är format av ren intentionalitet - ren strategi. Person nr 2 flyttar in i en lägenhet som är möblerad. Genom att möblera om med existerande möbler får hon det som hon vill ha det. Assemblaget är format både av intention och andra givna aktanter. . Den tredje personen sover på en parkbänk på en gata som hon inte har möjlighet att varken möblera eller bygga om.

Strategi: Ej inkorporerad intetentionalitet - Taktik: Inkorporerande intentionalitet - Appropriation ej intetionellt inkorporerange - association: ej korporerande ej intentionellt.

Ett par tankar kring kärrholms produktionsfomrer och tektonik:

Strategi: Kontroll genom distribuerande stabilisering. Att på förhand bestämma en tektonisk ordning. Del och helhet formas efter strategin, utan direkt feedback. Om man stöter på problem måste hela strategin förändras, eller måste den kompletteras med en understrategi. Stablisering sker genom distribution uppifrån och ner i assemblaget.

Taktik: Kontroll genom inkorporerad stabilisering. Tektonik som utgår ifrån givna förutsättningar och resurser. All artikulering är ett direkt svar på en given situation. Korta feedback-loopar. Assemblaget agerar lokalt i tid och rum.

En association eller appropriation är inte ett projekt utan ett resultat av en stabilisering. Man skulle kunna prata om en passiv eller aktiv relation. Appropriationer och taktiker har det gemensamt att de båda är inkorporerande, dvs de interagerar direkt med ett specifikt assemblage, antingen aktivt eller passivt. Man skulle kunna säga att en taktik kan stabilisera en appropriation. Går det att säga det samma om en strategi?

Strategi: Ej inkorporerad intetentionalitet - Taktik: Inkorporerande intentionalitet - Appropriation ej intetionellt inkorporerange - association: ej korporerande ej intentionellt.

Appropriation: Inkorporerande stabilisering. Att inkorporera en viss aktant i ett assemblage. T ex en arkitekt gör ett visst uttryck till sitt, eller en religion som knyter en viss takutformning till sig.

Association: Distribuerad, indirekt koppling mellan aktant och ett assemblage, med möjlighet för migration till andra assemblage. Också lokalt: association mellan olika tektoniska aktanter, t ex association mellan del och helhet, eller olika delar som balk och pelare.

Appropriation och association befinner sig på samma skala av kopplingar mellan aktanter i ett assemblage.

Rhino idag, baserat på gamla ritningar. perspektiv kommer.

Tektoniken avslutat för nu. Idag: generativa modellstudier, vad det nu innebär.

Ska avsluta tektoniken idag. Tog ett nymaterialistiskt grepp om det igår och hittade en logik i det hela.

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2697949.svd

Arbetshypotes:
I “Arkitekturens territorialitet” utvecklar Kärrholm ett resonemang kring hur rum (territorier) skapas genom ett samspel mellan fysiska och “sociala” processer. Detta samspel är en sorts maktanalys av rum, där maktbegreppet definieras som att “ha inflytande över” (snarare än att ha dominans över).
Samtigt har begreppet tektonik, dvs hur en byggnad artikuleras och sätts ihop fått en ny innebörd tack vare främst amerikanska akademiska arkitekter såsom Reiser + Umemoto och Lars Spuybroek (NOX). För dem är det tektoniska först I andra hand en meningsbärare som kan läsas semantiskt, utan där den tektoniska artikuleringen fungerar performativt I olika skalor. Lars Spuybroek skriver:

Tectonics works in all directions, horizontally as much as vertically, and across all scales, on that of massing as much as that of texture. It creates an continuity that we haven't enjoyed in architecture since Alberti broke it up in separate realms.

Genom att kombinera territorialitetsanalyser med en tektonisk förståelse för arkitektur vill jag undersöka hur arkitektur kan fungera som “skillnaden som gör en skillnad”.

Reiser + Umemoto claim that meaning is established by historians and critics not by the designer, a notion which they share with Tafuri. It is not that they deny that architecture does have meaning, but they do not believe that that meaning can be established once and for all, and certainly not through semantic games in the design-process. They would rather suggest that all architecture always contain projections from its users and critics, which makes a design process based on this notion strongly reductive.

Ska träffa MK i morgon för att diskutera hur jag ska gå vidare. När jag ser över mitt schema för de närmaste 25 veckorna ser jag att det passar sig väldigt väl med att lägga nästa delgenomgång i vecka 22 om ca 6-7 veckor. Det jag enligt min planering skulle hunnit med tills dess (och som jag inte gjort ännu) är Begrepp, Text, Tektoniska Studier och en till Designfas. Hur jag exakt läger upp detta får bli upp till MK, men jag tror att textdelen bör komma nu, inte minst eftersom jag inser att jag har väldigt svårt att förmedla vad mitt projekt handlar om. Återkommer till detta längre upp (intressant egentligen hur kronologien omvänds i det här formatet..).

Det tog mig ca 30 minuter att förklara:
- Purpose
- Goals
- Method,
vilket borde vara möjligt att göra på 2 minuter vid det här laget.

Det som därmed hänger över mig från föregående genomgång är:
- Make the project conceivable
- The relationship between arbitrary and rigorous.
- What are the values? (Input and output)

Idag vid fikan: JTW: Kunde ha förenklat beskrivningen av projektet. Vad är frågeställningen? Kan ha högre förväntningar på kritikerna. Vad är fokus?
GS: Pratade för mycket om diagrammen/mappingen. Vad var godtyckligt?

Summering efter genomgång:
Frågor som direkt kom upp och som fick mig att fastna innan jag började prata om projektet var bla:

- Vilken teoretiska underbyggnad har jag?
- Vart ska mina "mappingar" leda?
- Vad i det "sociala" är det jag kartlägger?
- Vilka värden lägger jag in i kartorna? Är de godtyckliga, konventionella, konstnärliga eller spektakulära?

Efter att ha presenterat den mer fysiska delen av projektet kom följande frågor upp:

- Vad är kopplingen mellan diagram/mapping-delen och utformningen?
- Vad är godtyckligt i utformningen?
- Vad händer när diagrammen/mapping-delen och utforminingen möts?

GK: Det intressanta är sprickorna som uppstår mellan överlagringarna av territorier.
Fokusera på de mer konstnärliga aspekterna av projektet. Se det som en personlig metodutveckling.
HE: Diagrammen leder fram till en utformning som leder fram till nya diagram som leder fram till en ny utformning.
MK: Det är inte helt konventionella lokalprogram, utan en vridning av funktion-faradigmen.

Att göra till den 6:e

- Utkast på assemblaget som helhet där platsen, byggnaden och verksamheten vävs samman. (diagram av aktanter med topologiska och metriska relationer och begränsningar införda)
- Aktant-diagram över olika delar av "programmet"
- Platsens aktanter
- Vidareutveckling av form/tektoniska studier och vad de gör.

Möte med MK igår (ur huvudet):
- Introducera siten
- Dela upp nätverksdiagrammen (introducera svarta lådor)
- Skilja på nätverk och nätverksstabiliseringar
- Ta besluten om vad vad bion är.

Det sägs (på radion, lantz tror jag att det var) att när man går in i ett svart hål byter tid och rum plats, dvs tiden blir något som det går att röra sig fritt i medan rummet fixeras. Lite som Slakthus fem. Det slår mig att filmen egentligen är ett medium som beter sig likadant. Kameran är fixerad i det tre-dimensionella rummet, men tillåts att röra sig fritt i tid. Biografens layout stödjer detta: ingen rörelse tillåts, men det är fritt att förflytta sig i olika tidsintervall, framåt och bakåt.

Efter samtal med JR igår: Ta estetiken på allvar. Jfr Arbetet inom R; Geometrier, material, fenomen. Vad har de för roll i denna processen? Pågående undersökning: kontinuitet och ruled-surface.

Bio istället för att ta en öl.
Mat i samband med bio.

Koncept:
Bio-bar (jfr sportbar)
Brunchbio/picnicbio

Efter bion: För långt steg att gå någon annanstans, men behovet finns. Konflikt med andra rytmer (annan stämning på baren/kafét)

Visningstiden som designaspekt
TV-Serier

Assemblage-diagram:
-Mer fokus på lobby.
-Se till att få med alla kopplingar
-Hur kan bio-assemblaget kopplas ihop med andra assemblage? (på platsen, andra funktioner mm)

Rytm-diagram
-Mer fokus på entiteter, t ex balkonger, orkesterdike.
-För in typologier som kan vara relevanta (utomhusbio, lobbys, etc)

Isovister
- Hansson, J - Decoding Homes and Houses
- Peponis
- John Soanes hus
Öppenhet

Territoriell association / Livsstil - Varumärke - Målgrupp
Vem ska identifiera sig?
Hur associeras Folkets Bio med den nya byggnaden? Ny (högre) grad av territorialisering för dem?

Övrigt:
Diagrammen leder fram till en singularitet som samtidigt går att leda tillbaka och förstå utifrån sin tidigare sammansättning.

Grad av territorialisering

Lärdommar från historien:
- Biografens roll för att göra film-mediet mer tillgängligt är utagerad (sedan 50-talet)
- Marknadsföringsnyheter såsom THX, Cinemascope eller 3d-bio är oftast inte varaktiga (Dahlén)

Möjliga saker att bygga på:
- Positiv nostalgi (Sjöholm)
- Meningsfullhet (stärka det nuvarande assemblagets styrkor) - personlig värdering
- Deterritorialisera gränsen mot andra entiteter (Konst, Musik, Performance, Event)
- Deterritorialisera principer för kapitalisering
- Deterritorialisera gränsen för vad man visar av filmskapandet (trailers, work in progress)
- Urvalet (Dj-n) som en viktig värdeskapande aktant.
- Biografen som en (laglig) fristad för rörlig bild.

Sjöholms grundläggande tes är att biografen under 40- och 50-talen var en drivande aktant i samhällsbyggandet, eller snarare moderniseringsprocessen. Man skulle kunna prata om biografen som en territorialiserande aktant för "det nya" samhället (nya konsumtionsmönster, ny världsbild-drömmen om hollywood, nya demografiska grupper: ungdomar blev synliga i stadsummet, kvinnor var en viktig målgrupp), samtidigt som det deterritorialiserade det gamla samhället (gamla värderingar ifrågasattes, flöden från städerna understöddes). Det fanns också mer ambivalenta processer där t ex 30-talets biografbyggande starkt dominerades av en expansion på landsbygden, och där fick en stark sammanhållande effekt som kanske delvis motverkade urbaniseringen (eller snarare urbaniserade landsbygden). Likaså var folkets hus starkt beroende av sina biosalonger för att locka folk (något de insåg först när folk slutade gå på bio). Det intressanta med biografens historia är att teknik, rumslighet och sociala processer är så starkt integrerade med varandra. Tex så försvinner balkongerna i slutet på 20-talet vilket tillåter en brantare lutning på gradängen, något som gör placeringen mer jämlik - i samma veva växte biografens pouläritet även bland "de övre skikten" i samhället, och från den tiden kan man prata om biogrfen som en "klasslös" populär-kulturell företeelse (gravt förenklat).

Film-konsumtionen ser ut att ha ökat i stadig takt sedan filmen uppfanns (Första filmvisningen i sverige skedde ett år efter lumières visning i paris 1895. Ett rimligt antagande är att film-tittandet har ökat i samband med ny teknik. Det innebär visserligen att gammal teknik fått erfara stora nedgångar, såsom när biografbesöken under tio år halverades mellan 1953-1963. Biografbesöken ligger idag på en stabil nivå sedan 80-talet, men Video och framförallt DVDn har medfört en stark ökning av filmkonsumtionen de senaste tio åren. TPB och andra nätbaserade tjänster innebär dessutom en stark ökning av film-tittandet. "Det är inte filmen utan biograferna som är fara" konstaterades det i en statlig utredning för över femtio år sedan (SOU 1956:23). Idag säger Pelle Snickars:

"Biografen är filmpolitikens heliga tempel. Filmkultur håller på att bli lika “fiint” som Operan och Dramaten. Det är å ena sidan bra; filmen är mer än hundra år gammal och varför skulle inte detta 1900-talets stora medium också förlänas en plats på konstarternas museala Pantheon? Men å den andra sidan kan man inte ensidigt ha en filmpolitik som är inriktad mot biografförevisad film."

Biografen kanske inte är den huvudsakliga kassa-kon, men den spelar uppenbarligen en viktig roll i samhället. Folkets Bio är en outsider i samanhanget, som agerar på andra grunder än industrin, men samtidigt kommer de inte undan problematiken med att generera inkomster till producenterna av deras underlag. Folkets Bios möjligheter att agera på jämlika villkår med deras "konkurrenter" ökar i och med att biografernas roll deterritorialiseras. Om Biografen blir mer av ett "museum" eller en plats för att hylla filmen som finkultur, då ligger Folkets Bio i framkant av utvecklingen, med sitt starka fokus på "kvalitet".

Designprincip Trailerism (Nextopia)
- Kan fungera bokstavligt, dvs att trailern får en framstående plats på biografen. Att visa trailers är en attraktion i sig. (Även direkt från You-tube, lobbyn fungerar som en blogg, men med en spatial dimension) Bion/Baren/Caféet kan kapitalisterna på gratis material (och/eller göra illigalt material lagligt genom licenser etc).
- Programmatiskt: Work-in progress för regissörer och kreatörer. När filmning och redigering går att göra i vilken dator som helst, kan biografen fungera som arbetsplats för de delar som en stuido annars skulle tillgodose. Hur arbetar dokumentärfilmarna?
- Tektoniskt: Relationen mellan gata-lobby-salong kan handla om att ge en "trailer". Biografens "operational logic" blir därmed att ge en optimerad preview i alla skalor.

Till måndag:

- Assemblage (utkast klart)
Visar maktrelationer och flöden av materia (inkl information och pengar)

- Historisk kontext (utkast klart)
Visar hur assemblaget har förändrats över tid

- Personlig värdering (enkät påbörjad)
Visar på hur assemblaget uppfattas och hur olika delar värderas av de besökande aktanterna..

"kom på en grej EJ sa... att det inte ens i stockholm finns en naturig plats att ha premiärer... biograferna har inte utrymme för mingel eller festiviteter i samband med visningen.."

Träffar MK måndag 13.15 LTH.

Enligt Mediebarometern 2007:

ca 250 Premiärvisade filmer - 2007
Ökning av svenska titlar sedan slutet på 90-talet (10 vs. 30)
15 millioner biobesök under året (samma som mitten av 80-tal men halvering sedan 60-talet)

ca 66% USA-producerat
22% svensk-producerat

1100 dukar (samma sedan 20 år men färre stolar)

Av de tillfrågade:

25% varit på bio senaste månaden
6% har varit på bio den senaste veckan
barn-ungdommar oftast
10% av pensionärerna 1ggr måna
80% av högutbildade
47% av lågutbildade
infödda svenskar går oftare än invandrare

14% tittar på film på DVD/video en genomsnittlig dag
främst bland unga med >80 minuter per dag.

Rörigt i början. Första delen som presenteras i slutet av mars.

1. Hur fungerar assemblaget?
2. Vilka materiella och expressiva delar av assemblaget är viktigast? Viktigast för vilka aktörer?

Allting ska in i assemblage-diagrammet. Maktflöden (kroppar, energi, kapital, information). Kvantifieringar (%, kr, meter, dB, V, Amp, Vinklar etc).

Djupintervjuer (FB, PM/S, Referenser)
Platsstudier (Salong, Lobby)
Enkät (FB)
Research (Litteratur, Internet)

Klart 13 mars?
Vad ska vara klart på fredag? Måste nog ringa MK

Nästa deadline?
Programskisser av biograf: Så konkret som möjligt. Olika skalnivåer.

Fredag 27/2 Pin-up
Fredag 6/3 Handledarsamtal?
Fredag 13/3 Delgenomgång?

Strävbågen som flödesontologiskt byggnadselement. Rent rumsligt är strävbågen mer intressant än både kolonnen och fönstret för att lösa upp gränsen mellan olika rum, eftersom den konstruktivt tar horisontella krafter och förvandlar dem till vertikala. Vad är strävbågen om inte en sorts scaffolding (behöver ett svenskt ord för det) som integreras i byggnaden och därmed blir en aktualiserad rumsbildare.

Estetisk desire: En mer materiell estetik, mer stofflig, men också mer baserad på disparata element, utan att för den sakens skull övergå i "elementarism". Föreställningen PAN som förebild. LW's ritningar, även om jag är medveten om nivån som krävs för att uppnå det. Singapore, Indiana Jones, Tweed och läderremmar, tyg i allmänhet, valv, kolonner och tegel, men inte som symboler utan som rumsbildare.

Foundation Cartier: Två filmvisningar av mer traditionell konst-dokumentär-stil visas i två svarta utställningsrum där besökarna sitter på golvet. Ljuset från skärmen belyser rummet och skapar lite av en olafur-effekt. Inga sittplatser. Diller Scofidio + Renfro visar film i källaren. 5 projektorer skapar en skärm som täcker ca 270-300° av rummet. Innehållet är statistik. Det går att säga mycket om skälva narrativet och grafiken, som både är brilliant och haltar, men för att koppla det till rummets konstruktion så lide både "formen" och "innehållet" av en brist i var man ska titta. Till skillnad från de ovanstående utställningarna i öppna rum där man kan komma och gå som man önskar, har DSRs rum en varkt utanför dörren som bara släpper in publiken vid bestämda visningstillfällen var 35:e minut. Det blir lite godtyckligt var man styr besökaren och var man ger dem utrymme att agera själva. Jfr biografen där besökarens kropp och blick är oerhört starkt kontrollerad, men där även kraven på narrativet också är starkt kontrollerat av att publiken.

Billig/dyr teknik: Varför inte digital-synka ett antal mindre, billigare projektorer för att få en högupplöst stor bild, eventuellt för att får högupplösta bilder på alla ytor i ett rum. Kanske skulle kontakta Luis som jag tror jobbade med UNStudio med den dära installationen som de projicerade på... Är det mer intressant med media-interiörer än media-fasader? Finns det en gräns där de möts? The Theatre of Immanence hette den...

2-k projektor med fish-eye lins, mot en krökt vägg/tak skulle innebära projektioner i 180° har följande möjligheter:
- Film på tre väggar (redan testat på femtiotalet..)
- Föregående videointerface på tre väggar
- Visuals för t ex musik som intar hela rummet. För hyran av biografrummet (något som går att göra lönsamt för ca 40 kr per betalande gäst) kan man som musiker/grafiker, spela upp audiovisuella totalupplevelser som går att skapa på vilken hemdator som helst.

En salong med 2K-projektor kombinerat med en 4k-kamera och multi-touch skulle kunna innebära en väldigt enkel fast installation där man kan zooma in med bibehållen kvalitet och därmed skapa ett intuitivt och interaktivt interface mellan två eller flera rum. Varför skulle biosalongen vara mer lämpad än något annat rum för detta? Förutom att tekniken förmodligen kommer fortsätta vara oerhört dyr om man vill nå upp i samma kvalitet, så är tillgången till rummet den grundläggande förutsättningen för att det ska bli en stark upplevelse. Man kan tänka sig att fira högtider på biografen där ett hög-kvalitativt audio-visuellt interface (där det går att få sync mellan ljud och bild i "3-d"). Genom att förflytta sig i rummet kan man med hjälp av riktade mikrofoner och surround-ljud prata direkt med en eller flera personer "på andra sidan" utan synlig teknik... Ett sådant interface skulle kunna användas som en sorts ceremoniellt rum för grupper som lever i olika länder, eller intressegrupper, organisationer.

Målet är att göra en byggnad vars tektoniska uppbyggnad stödjer "rätt" territorier. Istället för att skilja på program och rum, likställer man materiella och expressiva delar av assemblagen, dvs man behandlar allt som rumsligt. Genom att beskriva ett (önskat) assemblage sammankopplas byggnadens tektoniska uppbyggnad med dess "sociala" innehåll. Det går därför i slutändan att skilja på delar som är needs and wants.

corporeity |ˌkôrpəˈrēitē; -ˈrāitē|
noun rare
the quality of having a physical body or existence.

Flertydig (ambiguous) formalism
- Obrutna/kontinuerliga plan
- Hyperbolic paraboloid
- Kontinuitet mellan golv väggar och tak
- Audio-visuellt läckage mellan territorier
- Allt i ett rum

Approprierande / Taktiska:
- Utomhus/gatubio
- Flyttbara möbler
- Flyttbara maskiner

Plug-in assemblage (smittor?)
- Konferenser
- Musik - motion graphics
- Event (Phillips paviljong)

Associerande
- Salongen som bar/festlokal
- Lobby för filmvising
- Transparenta salonger

Strategiska
- Loger
- Balkonger
- Varierande stolar
- Den ultimata synvinkeln för alla
- Garderob

Pratade med JE om hennes upplägg: 1. Processer & metoder, 2. Testa ny metod, 3. Rita (ung). Tipsade om Boxen och diagrammet från den sovietiska rymdstationen i Tuftes bok.

Lånade böcker på SOL: Deleuze, G - Cinema 1 & 2
Geologen:
MacEachren, A.M. - How Maps Work
Monmonier, M - How to lie with maps
UB
Trieb, M - Space calculatied in seconds
Dahlén, M - Boxen
Sjöholm, C - Gå på Bio

Spegeln i Malmö drivs av folkets hus och parker, och kör digital bio (2K). Från deras hemsida: "Satellitsändningen från Metropolitan kan börja en timme innan själva operan. Då låter vi publiken komma in tidigare för att se när publiken på the Met kommer in på operan i New York." Istället för att gå och mingla och ta ett glas champange innan föreställningen, kan man sätta sig och titta på andra människor som gör det. Vet inte hur detta ska analyserad, men det är intressant.. Kanske är det ett sätt att nå nextopia: Det är bättre att se det man inte kan ta del av än att återskapa det hemmavid sas.

BioCentrum öppnades 1916 i Limhamn av Sigurd Nilsson, som köpt upp ett par gatuhus och byggt om till lägenheter, butiker och biograf. I slutet av 2008 öppnades sveriges första bollywoodbiograf i lokalerna. Biocentrum är ett oerhört intressant assemblage. Det finns det en rumslig kontinuitet, som förstärks av att Sigurds barnabarn är med på biografens återöppnande osv. Detta blandas med en global organisation som vill föra fram bollywoodfilm till en svensk/europeisk publik. Grunderna verkar vara kommersiella. Jag hörde talas om biografen genom en artikel i Gringo, där en folkpartist och ett par grannar gjort sitt yttersta för att stoppa den...

Pratade med AB idag. Ett av de stora målen är att hitta hypoteser för hur processen kan beskrivas. Ska ta hjälp att utforma enkäter och djupintervjuer.

Ett sätt att undersöka bio-besöket är att jämföra det med att se film hemma:
Var sitter du skönast.
Var har du lättast att fokusera på filmen
Bästa visuella upplevelse
Bästa ljudupplevelse
Bäst utbud
Minst störmoment
Bäst sällskap
Bästa "kostnadsvärde"

Valet står mellan Bio och Hemma.
Sammankopplas med följande undersökning:
Beskrivning av din bioupplevelse:

Hur ofta?
Vad ser du helst?


Köpfilm / Hyrfilm / TV / Nedladdning Dator / Nedladdning TV

Möte med CM.
- Förändringar i planering: Första delen kommer handla om att skapa en taxonomi av idéer som behandlar min frågeställning.
- Använda arkitekturen för att testa programmet och var gränsen går för beställarens/brukarens uppfattning om vad programmet är.
- Siten får vänta.
- Återupprepade MK förslag att istället för funktioner titta på vilka aktörer som skapar programmet.
- Att förstå målgruppen och dess sociala / kulturella ingångsvärden är en viktig del men även att tänja assemblaget för att se hur biografen kan stödja nya målgrupper.

Fick ritningar från FB idag.

Träffade MK idag. Ett par av hans kommentarer:
- Intressant att beskriva aktanter istället för funktioner.
- Viktigt att inte begränsa sig till byggnaders interiöra organisation utan att aktivt arbeta med att måla upp ett så fullständigt nätverk/assemblage som möjligt.
- Kollage-tekniker kan vara användbara som kartor. Tipsade om "Else/where" redigerad av Janet Abrams som jag har beställt.
- Målet för rapporten kan vara att ta fram en hypotes för vad i min process som skulle kunna vara generaliserbart.
- Tomten bör utvärderas utifrån flera aspekter kring de assemblage som agerar i området. Bra diskussion kring Anselms villa.
I övrigt fungerade valet av PV26/PV24. Även en diskussion kring vad det övergripande syftet är: Mitt huvudfokus är att arbeta med att beskriva min metod för att externalisera och "exkorpiera(?)" mina design-drag. En tanke kring bilpool som extra funktion för byggnaden kom upp.
- Vi definierade en begränsning att inte interagera med en befintlig byggnad.

AB föreslår förebilder: folkoperan, fönster mellan baren och lobbyn. rival, sturegallerian, passage, berns.

En annan möjlighet är att titta på det gamla järnvägsspår som löper från stadsparken lägst södra esplanaden, genom ulrikedal, ut genom linero och ut mot södra sandby. Det är intressant ur perspektivet att det är ett gammalt territorie som bytt mening med hjälp av nya processer. Från kartan kan man också identifiera klostergården som en möjlig plats. Eventuellet även parken bredvid päronet. Svårigheterna där nere (söder om esplanaden) är att redan etablerade barriärer gör att ett projekt inte kan göra någon skillnad. Systembolaget, Gastelyckan (heter väl fyrklöverhusen), Ulrikedals norra delar, eller Botans södra spets är alla platser som ligger utanför gummibandet men har möjlighet att påverka stadens topoligiska sammansättning. Likaså skulle västra stationstorget eller parken vid tåget vara en möjlig utvecklingsplats. Återigen är det frågan om ett projekt kan göra skillnad eller om det behövs mer strukturella omvandlingar för att möjliggöra förändring..

MP föreslog en site som akademiska hus har kollat på tidigare, norr om botan. Fördelen med den är att det finns en viss realisaitonsgrad av ett sådant projekt. Kanske de (AH) kan bli hyresvärdar åt föreningen, vilket skulle underlätta för LU att köpa tjänster av dem? Eller för den delen för föreningen att säga upp delar av hyresavtalet om det skull krisa under vissa tider..

Pålsjövägen 26 ligger i norra professorsstaden, och huserar idag en villa från gissningsvis 50 eller 60 talet. Platsen har flera kvaliteter framförallt eftersom pålsjövägen är ett etablerat stråk i staden, mest använt av studenter och lth-anställda, men även för personer som arbetar i de delarna av staden och som pendlar från malmö. Tomten ligger mellan en viktig busshållplats, universitetssjukhuset, LTH, Botan, Kulturen och stadskärnan, samt med stora delar av lunds nationsliv inom ett stenkast (malmö, lund, göteborg, sydskånska, krichansta, västgöta och hallands. Sydvästra delarna av LTH kommer även utvecklas av Akademiska hus och förmodligen husera en matvarubutik. Likaså finns det planer på nya studentboenden längst tunavägen. Allt detta, samt utvecklingen av Brunnshög, aktualiserar en fråga kring hur professorstaden kan utvecklas och vad den kan innehålla, samt hur detta innehåll får fysisk form...

Förresten, träffade JR igår och diskuterade siten. Lite av hans synpunkter: Måste ha parkering. Relationen till omgivande byggnader kommer få ett stort fokus: Hur låter man en ny byggnad "passa in". Föreslog ett par andra tomter: Sydvästra LTH kommer utvecklas eventuellt med nytt Lidl. Kan man använda det hörnet? Parken norr om VGs eller vilken tomt som helst längst tunavägen.. UB-parken är ett viktigt och realiserat stråk idag som kan användas. Annars har man problemen nere vid Thomanders där det krävs ett genombrott.. Situationen uppe vi gamla UB2 där sölvegatan blir en enorm trafikapparat skulle även den kunna användas, men då hamnar man lite väl off. Tomten som MP föreslog, nere vid bibliotekarierna skulle även den vara bra..

Träffar MK imorgon torsdag kl 11 för att diskutera huruvida siten är lämplig och ger projektet rätt fokus.

I utvärdering av vilken site som är mest lämplig är det förmodligen bättre att titta på hur en ny byggnad kan ha mist negativ inverkan på sina grannar. Parametrar: Ljus, insyn, trafik, ? Samtidigt går det att titta på kringliggandes byggnaders positiva inverkan på siten. Den villa som Anselm ritade åt Rausing vänder sig t ex in mot sin egna tomt och lämnar därför tomten i NV fri från att kunna påverka fastigheten...

Den tänkta platsens byggbara tomtyta är 800 - 975 kvm.

Salong 1 (200p): 182 kvm
Duk + ljud: 18,2kvm
Maskinrum: 16 kvm
Fikarum: 16 kvm
Salong 2 (50 p): 48,8 kvm
Maskinrum: 13 kvm
Salong 3 (80 pl: 80 kvm
Maskinrum: 13 kvm
Kommunikation: 50 kvm
Förråd: 100 kvm
Lobby / Bar: 200 kvm
Kök: 60 kvm
Teknik: 40 kvm
Administration, 3 pers: 50 kvm
Totalt: 887 kvm

Träffade maskinisten J igår på Kino. Gick igenom hur verksamheten fungerade. En intressant detalj är att det inte verkar vara det sociala som drar folk till föreningen. Likaså är det väldigt professionaliserad, dock med en ideell twist. 1,8 fasta maskinister + ett antal timanställda. Kassapersonalen på helgerna har jobbat där länge. Andra finurliga saker: det går att leda film genom flera projektorer för att på det viset visa samma film i flera salonger. Met-föreställningarna visas via satellit. Lobbyn bör kunna ta hand om 250 + 250 personer samtidigt.. mer eller mindre...

Ska träffa CM på fredag. Tills dess: uppgiften definierad samt underlag för site.

Victoria drivs av kulturföreingen kontrast, men ägs av malmö stad. En av landets äldsta fungerande biografer, som nu mest huserar musik och teater. Drivs i nuvarande form sedan 1990, efter en stark folkopinion mot ett rivningsbeslut.

"Det är viktigt att de andra rummen (lobby) kan anvädnas av andra människor. Jag tänker mig inte avskalad 2000-talsstil utan mer brittiskt, klassiskt."

Undersökning Flöden innan och efter filmen. När kommer folk? Var har de varit innan och vart går de efteråt?

Såg Låt den rätte komma in idag på filmstaden. Ett par kommentarer ang biografen: 1. En ordentligt misslyckad café-satsning. 2. Stort antal människor som väntar på att filmer ska börja, men som inte bidrar till att ladda rummet. 3. Dåliga flöden in och ut generellt sätt. 4. sal 3: 98 platser 8 rader. digital visning av reklam, film på film. dubbelsäten längst bak.

Förebild för Lobby/bar/restaurant: standard hotel downtown LA: alla gäster är per automatik inbjudna till evenemang på takterassen; ska du gå på bio får du vara med om saker som sker i annan regi t ex spelningar eller privata fester i lobbyn.

Note to self: Att ta kontakt med andra aktörer som skulle vara intresserade av delar av biografens assemblage men kräver en högre eller lägre grad av territorialisering. (t ex filmvisning utan gradäng. Exempel på aktörer: Loyal, konsthallen.

Klarabiografen är kulturhuset i stockholms biograf. Namnet för tankarna till en historisk biograf (jag känner inte till om detn tidigare har existerat) men öppnade 2007, och är helt digitaliserad. I lobbyn finns bar med fulla rättigheter och "passar utmärkt till filmvisning, direktsända evenemang, presskonferenser och seminarium." Cinemeteket, samt en rad andra aktörer(?) använder biografen nästan som en klubbscen. Bör undersökas mer.

Panora i Malmö är en annan Folkets Bio som även den är ett assemblage av olika aktörer. Folkets Bio använder lokalen som en bas, men är även mer mobil i Malmö och använder andra lokaler (t ex Inkost) och evenemang (Malmöfestivalen) som rumslig sturktur för sin verksamhet. I lokalerna ryms även kulturförening Panora, som är "radikal och öppen för alla". Café panora är öppet i samband med filmvisningar och evenemang. I lokalen förekommer även live musik och klubbar, ofta för "marginaliserade" musikgenrer. Cafét/klubblokalen befinner sig under biografen och fungerar som ett passage/lobby vid filmvisningar.

Palladium i Växjö drivs av föreningen palladiums vänner, som har ett intresse i att bevara rummet för dess egen skull. Huvudmedlemmar i föreningen är Folkets Bio, Filmstudion i Växjö, Palladium galleriet och Barnens palladium. I samband med biografens entré ligger en kaffebar och restaurant. Assembalget palladium är en bra förebild eftersom det samlar en rad intressenter, ideella och kommersiella, vars territoriella produktioner överlagrar varande och förstärker varandra. I detta fallet samlas de kring en befintlig rumslig struktur, med många associationer i folks medvetande.

En ny tanke: Att initialt rita om de befintliga lokalerna, för att lära mig mer om programmet samt för att implementera idéer kring vad en biograf skulle kunna vara.

Träffade FB idag. ca 1,5 h om deras verksamhet. Kort i siffror: 300 - 400 filmer per år, 3 000 - 40 00 visningar 50-60 000 besökare. Verkar väldigt intressant. Skall träffa deras maskinist J på tisdag.

Läste även om FS, den andra potentiella klienten. Om det knappt finns någon verksamhet kvar kan det vara svårt att vilja jobba med nåt sånt här, men det skulle också kunna vara en fråga om hur arkitektur som massmedia, i en positiv bemärkelse. De har tydligen ett filmbibliotek. Sjukt fint.

Första samtalet till FB idag. Ska förhoppningsvis träffa dem nästa vecka. Jag tror att det kan bli väldigt intressant om de är med hela vägen. Annars kanske jag bara kan få hjälp med kravspecifikationer och programskrivning. Vi får se.

Badhus är sjukt uttjatat men samtidigt väldigt aktuellt?!

Simple Systems - Complex Capacities Skulle kanske kunna vara en bra ingång till projektet. Det skulle innebära att lämna all form av pragmatik som inledande fas, men samtidigt skulle jag få ihop en tävling och en undersökning som kan användas vidare

parallax |ˈparəˌlaks|
noun
the effect whereby the position or direction of an object appears to differ when viewed from different positions, e.g., through the viewfinder and the lens of a camera.
• the angular amount of this in a particular case, esp. that of a star viewed from different points in the earth's orbit.

3 exempel på optisk haptik:
- Universitetshuset: norr om byggnaden ser man kvällstid ser man den stora salens undertak från gatan. Detta är en visuell kontakt, men det visar varken på en möjlig rörelse eller symbolik/information. Det välvda/artikulerade inneraket inordnar snarare gaturummet under sig (vilket inte ett horisontellt tak skulle göra).
- Flodbåt, budapest: relationen mellan strandbanken, månen och bakomliggande byggnader betonar den parallaktiska skillnaden mellan olika objekt i bakgrunden. Informationen är visserligen visuell, men upplevelsen handlar om relaitonen mellan olika olika punkter i ett haptiskt system.
- Rondell på brunnshög: objekt i rondellen utgår ifrån rondellens styrda haptiska rörelse för att skapa en väldigt specific visuell effekt. Effekten blir som ett diagram över bilistens rörelse.

haptic |ˈhaptik|
adjective (technical)
of or relating to the sense of touch, in particular relating to the perception and manipulation of objects using the senses of touch and proprioception.

tectonic |tekˈtänik|
adjective
1 Geology of or relating to the structure of the earth's crust and the large-scale processes that take place within it.
2 of or relating to building or construction.

Slutprojekt är kanske ett hindrande begrepp, eftersom det skapar en föreställning att det finns en process och en produkt som skulle vara olika saker. Lika lite som processen ska reduceras till en produkt ska resultatet reduceras till en process som inte kan fångas, eller något som skall fångas i en produkt som inte har att göra med processen (t ex en film eller annan form av dokumentation).

Alternativ 2: Rippa Carls "metod", att göra en uppgift som utgör en (teknisk) ram åt arbetet, och en struktur för hur man kan jobba. Sedan krama ur så mycket som möjligt ur den. (Vad är syftet med exjobbet?) Projektet i fråga måste vara konceptuellt enkelt men tekniskt avancerat på något plan. Ett sätt skulle kunna vara att bygga något baserat på vårens projekt. Eller att göra presentationsritningar på ett projekt för att sedan använda ny information därifrån till "slutprojektet".

Alternativ 1 Europan 10 Som släpps den 19 januari, dvs samma dag som det är dags att börja. Upplägget blir att få följa en tävling med en given uppgift som går att tweeka som man själv vill. Angreppssättet blir tektonisk teritorialitet, dvs hur kan arkitektonisk artikulering baserat makt-analyser bli "skillnaden som gör en skillnad". Fördelen är att det går snabbt att komma igång, samt att allt material man behöver finns tillgängligt, uppgiften är definierad osv. Nackldelen är att valet av plats blir något ad hoc och risken finns att tävlingen som egenvärde blir huvuduppgiften.

Terminen börjar den 19 januari och datum för presentation är satt till 11-13 maj. Detta ger 16 veckor att genomföra exjobbet på. (det blir ju bättre siffror om man kan börja den 5:e -> 18 veckor, förutsatt att man fått sitt intyg tills dess. Den 8 juni har det gått 20 veckor. Kanske ett bättre datum förutsatt att man får gå upp då. Annars är alternativet den 29 september.

Follow the actors = Follow the architecture. När vi introducerar en arkitektonisk förändring på en plats fungerar den materiella förändringen i sig som ett medium att mäta platsen med. En byggnad är alltid en funktion av en plats sociala, kulturella, politiska, ekonomiska, ekologiska och estetiska krafter. En byggnad kan inte tillkomma än mindre existera utan att förhandla dessa aspekter. Inget nytt i detta, så har det alltid varit. Så kommer det alltid att vara, och det är i den verklighet som all arkitektur alltid kommer skapas i. Uppdraget är att simulera denna verklighet genom att interagera med så mycket verklighet som möjligt under 20 veckor. Det är inte trots dessa aspekter som fantastisk arkitektur skapas, det är tack vara dem.

Delmoment 1: Samla alla viktiga referenser och metoder:

Barbapappaism
Territorialitet
Ny-materialism
(sub)urbanitet
ANT
Nextopia
Kulturekonomi
Robert Evans
Space-Syntax
Databas
Rapid Protyping
Walnuted

Krav 1: Alla händelser skall redovisas på ett eller annat sätt. Redovisning skall ske på enklast möjliga sätt.

Krav 2: Varje delmoment ska kunna presenteras i sig själv.

Krav 3: Varje delmoment måste avslutas innan nästa får påbörjas

Mål 1: Göra en utställning

Mål 2: Skriva en text

Mål 3: Rita en byggnad

Mål 4: Bli godkänd (12 maj 28 sept 2009)

NCS är uppbyggt på att jämföra människors bedömning av färger för att sortera olika specifika färgprover i skalor som går att systematisera. Baserat på det som är intressant i deras systematisering kan de återskapa sorteringen om och om igen. Detta har inget att göra med vilken färg som är vacker eller spektakulär, eller passar ihop, eftersom det är så mycket mer komplext. Likaså är det ett klassiskt misstag bland arkitekter att välja färg utifrån ett färgprov som är 3 x 4 cm. Det systemet gör är att säga vilken av två färger somär grönare, gulare, svartare eller vitare. That's it, och det är sjukt användbart, men det ger inga svar. Materialismens relativism är bra för att systematisera men dess stora potential ligger egentligen i det spektakulära?!

Carl Boutards exjobb utgick ifrån att göra två teckningar i stort format, på en specifik plats, men den specifik teknik. Det enkla arbetssättet genererade en rad andra undersökningar som "genererades" av hans interaktion med platsen. (Genom sin blotta närvara kunde han inte undvika att se vad som försegick där). Ett enkelt projekt som utgångpunkt "viker ut sig" till en fantastisk och intressant verklighet. Kanske ska jag undvika att förutse vad jag ska experimentera med under 20 veckor, utan följa carls exempel? Vad skulle det innebära att göra precis likadant? Att rita en byggnad på en plats, och ta tillvara på de situationer som uppstår i mina interaktioner med platsen?

Metoden för att göra klart, (som är ett bättre begrepp än att avsluta), är baserad på insikten att en undersöknings intressanta avgränsning är tid och rum och inte innehåll. "Follow the actors" skriver Latour, vad betyder det för mig? Å ena sidan gäller det min analys, men även skapandet, genererandet. Det intressanta är inte att avgränsa eller idealisera resultatet av det jag ska genererera, utan att låta 'temporal'-a och spatiala begränsningar hjälpa mig att kommunicera mina undersökningar. Att göra klart en rad undersökningar som får informera slutprojektet skulle vara ett bra sätt att jobba.

En par saker är klarare än tidigare: Nymaterialismens styrka är inte att det är en ny form av positivism utan en ny form av objektivitet. Denna nya form av objektivitet kommer från insikten att det som behövs inte är mindre utan mer relativism. Det vi till vardags kallar för relativism finner sin motsats i modernismens positivism, som vi alla vet är oerhört godtycklig och därmed ytligt relativ. Det är till denna godtyckliga värld som materialismen utgör ett alternativ. I den materialistiska världen existerar skönhet som ett objektivt begrepp, som är relaterat till form, färg å ena sidan, å andra sidan till kärlek, godhet, begär. Det som skiljer materialismens synsätt från positivismen/relativismens är att kopplingarna/relationerna är ytterst specifika och relaterade till andra relationer. Skönhet skapas genom specifika materialiseringar av färg och form. Skönhet genererar specifika känslor såsom begär och kärlek. Däremot skapar inte generella former begär och kärlek. Vi människor väljer inte heller fritt vad skönhet eller kärlek är, vilket inte innebär att vi vet vad skönhet och kärlek är.

Enligt Bruno Latour behöver man fyra anteckningsböcker:
1. "a log of the enquiry itself"
2. "a notebook for gathering information in such way that it is possible to simultaneously to keep all the items in a chronological order and dispatch them into categories."
3. "a notebook for ad libitum writings trials"
4. "a notebook to register the effects of the written account on the actors whose world has been either deployed or unified."

Palmås skriver idag om politisering/avpolitisering av vattenfall och föreslår att det borde bli ett Public Interest Company. Politisering definierar han "skapa möjligheter för alternativa framtider” i motsats till “avpolitisera”, i meningen “stänga ned möjligheter till olika framtider”. (Jag bortser nu ifrån KPs fortsatta argument) Är detta verkligen en fruktsam kategorisering av begreppen? Detta är långt ifrån en retorisk fråga, eftersom jag själv tycker att jag missar målet när jag deterritorialiserar begrepp och kategorier, där en viss värdeladdning byts ut mot en mer "materiell" konstruktion. I exemplet ovan är det ju uppenbart att en politisering inte öppnar upp för fler alternativa framtider än en avpolitisering (vad är ens en alternativ framtid?). Eftersom effekterna av ett eller ett annat förhållningssätt är resultat av icke-linjära kausaliteter är det ytterst svårt att avgöra vad som är en alternativ effekt inom tidsramen "framtiden". Likaså är det svårt att säga vad som är en politisering. Jag läser ANT och DeLanda som att allting är ekonomi och politik (egentligen är väl allting struktureing av makt och affekter), vilket skulle innebära att ingenting kan politiseras eller avpolitiseras (eftersom ingenting kan undgå de kategorier det avfärdar), men det kan sättas under inflytande av politiker. Politisering innebär därmed att "skapa möjligheter för politikers maktutövning".

Tektonik enligt Spuybroek fungerar åt alla håll i alla skalor, vilket jag skulle vilja förstå som att det även inbegriper territoriell produktion. Enligt ANT skulle det kunna finns en koppling mellan tektonisk artikulering och "sociala" assemblage. Även om det är självklart att en viss artikulering inte kommer föda ett visst assemblage (utan att det finns andra komponenter som kan medskapa det) kan en viss artikulering eller gestaltning ta tillvara eller motverka latenta asymmetrier.

MCXL menar att reklambyråer och marknadsavdelningar måste kunna mäta effekten av reklam, för att påvisa att det finns en mening att lägga ner pengar och energi på det. Eftersom beställarna finns och det spenderas miljoner på reklam handlar det inte om reklamens legitimitet utan om hur man ska kunna utveckla reklamen. Det handlar ju inte bara om att hitta modeller för att kvalitetssäkra, om man inte håller en hög kvalitet finns det ingenting att säkra. Vad är arkitekturens roll här? De kvalitetssäkringsverktyg vi har handlar först och främst om att kunna ta betalt för vår tid och att hålla koll på vad som är beställt. Effekterna lämnar vi nästan alltid därhän. Det betyder inte att arkitektur inte påverkar verksamheter och beställare, utan handlar bara om att vi endast mäter kostnad och tid som kvalitet. En ordentlig kvalitetssäkring av varje uppdrag skulle inte bara kunna ge utrymme för högre vinster, fler och bättre uppdrag utan även vara ett verktyg för att göra rätt insatser vid rätt tillfälle, ha mer kunskap om de projekt man jobbar med samt få mer utrymme för det som klassiskt sätt ses som arkitektonisk kvalitet.

Produktion i Nextopia. När man kan göra vad som helst när som helst, gäller det att alltid göra rätt. Att göra rätt är att ha rätt morfologi, i rätt rum, vid rätt tillfälle. Tiden är mer rumslig, rummet är mer temporärt. Tid och rum beskrivs topologiskt.

Årets nobelpristagare i litteratur, JMG Le Clézio säger om att komma på nobelmiddagen: "Sverige är ett kyligt land, en kylans kultur, men man möter en generösitet och spontanitet som också är märkvärdig". Den här typen av kultur-metaforer har jag alltid avfärdat som fördomsfulla och ytliga, men om man går bortom metaforen att svenskar skulle vara kyliga för att vi bor i ett kyligt land, och istället tittar på hur vår kultur förhåller sig till kyla, börjar det bli intressant. I arkitekturen pratar man gärna om ljus och skillnaderna mellan olika ambiance som skapas av ljus. Väldigt sällan pratar man om ambience eller rumslighet som skapas av kyla och värme. I Berkeley fick jag verkligen erfara hur det är att bo i ett hus utan isolering eller värmesystem. Jag slogs av hur kyla påverkar ens kropp så fundamentalt. Kan värme och kyla artikuleras på samma sätt som ljus och mörker? Är värme en rumslig nyckel för att skapa rum med mer än ett visuellt värde?

"Burj dubai (heter det va?) är bara intressant så länge det inte är färdigbyggt - när det är färdigt vet vi hur högt det blev.. ingen spänning längre. Plus att då börjar vi bara fokusera på vem som kommer bygga nästa högsta hus då kommer vi blicka mot kina eller vem som kan tänkas vara med i tävlingen"

Det jag tror jag skulle vilja utveckla i resonomanget är att det rumsliga har en särställning i relation till nextopia, eftersom att rum delvis inte går att immaterialisera. Du kan inte immaterialisera upplevesen av att stå 800 m ovanför marken. Kraven på arkitektur i en nextopisk värld blir att hitta kvaliteter som man inte kan konsumera genom andra medier... värdet av många varor är immateriella, vilket även gäller för arkitektur. I många fall är bilden av arkitekturen det viktigaste vilket gör att arkitekturen går att konsumera genom bilder, men genom att skapa arkitektur vars värde ligger i den materiella närvaron, eller en ständig förändring, skapas ett värde att vara på platsen, vilket inte går att konsumera på något annat sätt än att åka dit..

"ok. Du tänker så.. arkitektur, men framför allt byggande, har väldigt mycket med nextopia att göra. ingen vill ha 10 år gamla bygnader, därför bygger man sånt som håller i 3 år. om man ser på det mer från ekonomiskt och politiskt(?) perspektiv. Och det du säger har väl att göra med att arkitekturen blir mest intressant när den bara finns som ritning? spänningen i en arkitekturtävling är viktigare än den slutliga bygnaden i sig. såg man ju också med ombygnaden av stadsbiblioteket?"
"men det är delvis en ohållbar utveckling"
"ja det är klart att det är ohållbart.. Det är sjukt."

jag tror att det finns två sätt att hantera nextopia.. antingen ser man arkitektens potential att kommunicera nextopier, och ser till att kapitalisera på dessa genom att hela tiden skapa nya mer spektakulära byggnader som likt ett one night stand är ointressanta efter att de har kommit.. men jag tror också att det finns en annan möjlighet som är lika påverkad av nextopia, där det fysiska är nyckeln för att skapa specificitet som egenvärde i värld där man kan göra vad som helst när som helst...

http://www.underopforelse.dk/ är ett exemel på arkitektur som bara existerar som framtid. Arkitektstudenter sätter upp plakat på stan med deras visioner av vad man kan göra på olika platser.. genom att säga att det är "under uppförelse" hoppas d på att skapa debatt och visa på för stadens invånare vad som är möjligt... Istället för att bygga så sätter de igång en process hos folk att föreställa sig hur staden kan utvecklas... vet inte om det är det mest intressanta, men det är en bra idé... Det blir liksom mer arkitektur som medium för politiska ekonomiska och sociala samhällsdebatter... lite som att göra "provocerade" mode för att skapa debatt..

Beatriz Colominas texter om Loos och Le Corbusier handlar om deras relation till media. Loos såg det som ett värde i sig själv att hans byggnader inte kunde fotograferas. Le Corbusier var ett media-geni, eller en media-villian, som publicerade annonser i L'esprit nouveau utan att tillfråga beställaren för att sedan skicka en räkning och hela tiden skapade sin arkitektur i ett medialt sammanhang. Om arkitekturen skapas i andra medier, vad är då värdet av byggnaden? Loos skyddade sina rumsligheter från det förhållningssätt som "the world of any" har skapat, och som Strindberg beskriver tydligt när han för ett sekel sedan kommenterar coloseum: "Ganska storartat, men jag föredrar fotografierna."

Modernismen har inte bara exploaterat alla samtida och historiska rumsligheter, man har även börjat exploatera framtiden.

Relationen mellan media och arkitektur är essentiell enligt Nextopia. Om trailern är mer värd än filmen, hur förhåller sig representationen till huset? Var uppstår värdet (ekonomiskt, kulturellt och konstnärligt) i arkitektur? Mellan beställare och arkitekt, mellan brukare och arkitekt eller i ett medialandskap?

Generella rum som tillåter alla sorters förändringar är ointressanta eftersom det enligt nextopia-begreppet är en grundförutsättning att man kan göra vad som helst när som helst. Att tillåta flexibilitet är inte ett mål för arkitekturen utan en förutsättning. Istället måste arkitekturen erbjuda löften om nästa specifika rumslighet. Här finns en möjlighet att rummet vinner över tiden sas, då det är omöjligt att erfara en rumslighet innan den är materialiserad, medan det är möjligt att ladda ner en film innan den gått på bio.

Bostadsmarknaden har de senaste åren byggt på en mekanism som för tankarna till Nextoia. Drömmen om den perfekta bostaden ligger inte i att hitta en lägenhet som har allt man önskar, utan som kan öka i värde så mycket att man kan köpa den perfekta bostaden nästa gång. Är det här samma mekanism?

Las Vegas har ständigt jobbat med förväntingar, men enligt Dahléns resonomang skulle värdet på ett LV-hotell sjunka redan dagen efter invigningen. Stämmer detta?

Om sakers värde ligger i framtiden bör rum skapas så att de alltid genererar nya rumsligheter.
La Segrada Famillia har under mer än 100 år varit en nextopisk arkitektur där värdet ligger i att vara i byggande.

Istället för den dubbla betydelsen i utopia som både kan betyda bra plats (εὖ-τόπος) eller icke-plats (οὐ-τόπος) använder Micael Dahlén prefixen next- vilket faktiskt innehåller de två tidigare betydelserna. I begreppet är det underförstått att bra platser är icke-platser eftersom de inte har materialiserats än, men de kommer uppstå i framtiden. Dahlén värld, eller den värld han beskriver, har en sorts deterministisk syn på tiden, där man erkänner framtiden som en möjlig och självklar rumslighet precis som alla andra rumsligheter, men otillgänglig för tillfället. Tron på att vi kan komma dit, utforska den, och kontrollera den, så som forna tiders upptäcktsresanden gav sig ut i världen och koloniserade andra utopiska platser, är total.