Visar inlägg med etikett 3. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 3. Visa alla inlägg

tisdag 1 september 2009

Det handlar inte om att smootha ut alla gränser utan att hitta rumsliga aktanter som kan hantera kontinuerliga och diskreta situationer.

fredag 14 augusti 2009

Folkets Bio was initiated in 1973 with the purpose to screen swedish movies that didn't reach the existing commercial theaters. The founders wanted a forum to show films of their own, and movies produced outside of the U.S. According to Stefan Jarl, one of the founders, the organisation which came to be called Folkets Bio (The People's cinema), initially stood for antiimperialism, freedom of speech and a culture for the people. The initial aim was to create an alternative commercial movie theatre, where independent film-producers not only could show their movies, but also make a living of it...

Todays situation is a little bit different. Folkets Bio has two great resources: 1. Their ability to choose movies which their audience want to see, and 2. The cinema in itself. One of their most important goals is to maintian this situation.
As been more and more apparent is that selling tickets (or CDs) is no longer the most successful business model when people are used to get anything they want, anywhere, anytime. One of the most important aspects of the cinema was once to be the first to show the movies, and the only place. Since they no longer have that advantage over other media, it becomes more and more important to a) make a selection of the continuous flow of content and b) provide something that cannot be anything, anytime anywhere, i.e. a specific place with a strong presence.

måndag 10 augusti 2009

Ang rapportens upplägg:

Folkets Bio som utgångspunkt. Texten om territorier ses som en undersökning bland andra, alltså inte huvudnumret i presentationen. Bort med fokus från Biografen som historisk händelse, bort från professorsstaden som kontroversiell plats - inte för att de är oviktiga, men för att de är sekundära. Min undersökning har utgått från att rita en biograf för Folkets Bio. Jag har utgått ifrån en plats som jag tror skulle kunna vara lämplig och som är ett utvecklingsområde i Lund. Utifrån hur biografen har förändrats över tid och i jämförelse med de andra aktörerna som visar film ser jag att Folkets Bio har en stor möjlighet att leva och må bra (och bättre) genom mindre fokus på biljetter, mer fokus på sitt urval, mer samverkan med andra, bättre utnyttjande av sina lokaler. För att beskriva och utreda FB's behov har jag använt mig av två huvudsakliga begrepp, territorialitet och tektonik.

etc etc

1. Beskrivning av projektet
1.1 Folkets Bio - Beskrivning
1.2 Log
2. Undersökningar
2.1 Folkets bio assemblage
2.2 Tidslinje-biografen
2.3 Nymaterialism
2.4 Territoriet
2.5 Tektonik
2.6 Siten
2.7 Folkets-bio assemblage
2.8 Territoriell-design
2.9 Tektonisk design
3.0 Förslaget
3.1 Schematic
3.2 Tectonic
4. Conclusion
Topologi-axon visar ett kontinuerligt men differentierat rum eller konfiguration. Jag har valt att bara beskriva det offentliga, det som en besökare har tillgång till. Kan denna avgränsning konstituera en tektoniskt (och territoriell) design-hierarki? Offentliga perceptions-och aktionsytor skulle kunna ha samma tektoniska status, medan stödjande har en annan.

Det skulle eventuellt gå att skilja på olika sorters skillnad:
Aktanter som upprätthåller en viss stabilisering (väderskydd, rumslig indelning, permanent avskärmning, bärande konstruktion, förråd, lager, film?)
Aktanter som tillåter andra aktanter att skapa skillnad (gåbara ytor, ytor för information, skärmar, projektor?, bar, kassa, mötesrum)
Aktanter som själva genererar en förändring av skillnader (dörrar, skjutpartier, belysning, projektor-film?)

Håller en sådan indelning ontologiskt?

Sempers indelning Jord, Trä, Textil och Hjärta är inte direkt jämförbar tror jag. Enligt Spuybroek skiljer han på Jorden som en yta för aktion och textilen som en yta för perception, samt träet (ramen) som bär. Hjärtat - Altaret eller eldstaden - är något mer spirituellt. Spuybroek pratar om det som kontinuitet, något som rör sig över alla de andra kategorierna.

What would GD say?

Möjlig indelning?

Det Volymetriska (Stereotomiska?)
Tektonik som bär och omsluter (Ramen och Textilen)
Territorier som administrerar och lagrar (på modernistiska: privat)

Det Topologiska
Tektonik som tillåter interaktion vare sig perceptuellt (skärmar, fönster, affischering) eller motoriskt (golv, trappor, fasta sittmöbler, gradänger) (Marken och Textilen)
Territorier för utbyte (på modernistiska: offentligt)

Knuten - organen - smittorna
Det som är föränderligt på ett sätt så att det "smittar" eller påverkar (smälter samman?) de övriga aktanterna till helheter eller delar. Istället för en eld eller ett hjärta ska man kanske prata om flera organ eller liknande. KP har säkert något bra begrepp att svänga sig med (smitta el liknade). Projektor-film-assemblaget kan vara ett sådant organ. Medlemmarna (och framförallt de drivande i personalen) är en annan sådan smitta. Möbler?

onsdag 20 maj 2009

1. Folkets bios uppbyggnad som assemblage
Liten organisation med många disparata aktanter. Jobbar både taktiskt och strategiskt. Påbörjat deterritorialisering av verksamheten genom musik, opera etc. 50% av intäkterna genom nätverksstabiliserad biljettförsäljning. Ytterligare en stor det genom nätverksstabiliserat kommunalt stöd. En antydan till nätverk för distributörer som har smygpremiärer etc, en aktant som skulle kunna utvecklas. fem-tio besökare per föreställning kan motivera byggandet av en ny salong...
2. Bio-assemblaget (i sverige) genom tiderna
Stabil nivå sedan 1980-talet. Filmtittandet deterritorialiserats genom video, dvd och torrenter. Senaste tiden har bion ökat (eventuellt på grund av att aktanten TPB ökat vissa gruppers filmkonsumtion) Tekniska aktanter såsom Wide-screen och Ljud-förbättringar har inte ökat biobesökandet. Stabilt inom vissa grupper. Biografen som finkulturell aktant har vät fram. Singel-salonger som en motstånds aktant som reaktion mot "kommersialisering", trots att assemblaget haft ungefär samma utformning under lång tid. Exempel på rumsliga aktanter som förändrats med sociala förändringar (gradängen som social utjämnare). Landsortsbiografer som viktiga för Folkets Hus och modernisering, politisk fostran. Biografen som aktant i allmän moderniseringsprocess (idoldyrkan, nya former av konsumtion, reklam, etc). Lika många biodukar idag som ... men färre stolar.
3a. Folkets Bio-assemblaget som aktant idag
En av två biografer i Lund. Lika många premiärer som den kommersiella bion har totalt i Sverige! Politisk arena (genom samarbete med t ex amnesty). DJ (FJ?) - aktant: urvalet viktigare än tillgängligheten. Stor möjlighet att anpassa sig efter rytmer. (filmer med stort intresse kan ligga kvar länge. Filmer tas över från SF)
3b. Stabiliteter idag och i framtiden
DJ-aktanten som drivande. Film-tempel-assemblaget likaså. Göra sig mindre beroende av biljett-nätverket: förlita sig på territoriets potential i att hyras ut till andra aktanter som kan stabilisera det ytterligare (universitet, distributörer etc). Introducera en bar-café-aktant, samt en kiosk-aktant som kan generera fler besökare, samt förstärka intensiteten inom territoriet.
---> Vilka roller ska byggnadsassemblaget spela?
4. Platsens territorier och rytmer - potentiella stabiliseringar och destabiliseringar
Rytmer över dygnet: Bibiotek, univiersitet, nationer, träning, kommunikation. Grönska som viktig aktant i området.
Iteration 1: Territoriell konfiguaration (topologisk utformning)
Överlappande territorier (baserade på olika brukare)
Iteration 2: Rumsligt antagande (metrisk utforming)
...
Iteration 3: Tektonisk konfiguration
Justering av territoriella gränser.
--->

torsdag 7 maj 2009

En övergripande känsla att Kärrholms fyrfältare har en enorm potential, men problem med generaliserbarheten... Det huvudsakliga problemet är att de inte verkar kunna kommunicera. På grund av bristande dialektik?
Strategi, taktik och appropriation verkar vara en bra skala mellan ren intention och ren "miljö", samt en mix dem emellan. Det viktiga att förstå att ren intention också har en kropp, och att ren miljö kan vara ett resultat av en strategi. En strategi kan aldrig göra en gata till min. Det är bara gatan och jag som kan stabilisera det assemblaget. Appropriationen ligger utom kontroll genom att den inte går att förhandla bort. Ett strategisk assemblage, t ex ett fastighetsbolag kan stabilisera ett annat assemblage, t ex ett byggnad. Strategier är ren intention, inte genom att inte ta hänsyn till förutsättningarna, utan genom att deras tillförlit ligger hos intentionen. Intentionen är den starka aktanten. Taktiken tar till lika stor del tillvara på förutsättningarna i ökande grad tills de blir inkorporerade genom appropriation av dem. Ta en arkitekt, en ren idealist-en sann strateg: Första skedet är ren strategi. Designen, intentionen, är lösningen på allt. Fler och fler förutsättningar kommer in, kända som okända, och intentionen spelar en allt mindre roll, istället handlar det om att ta tillvara på dem för att nå mot idealen (det kan fortfarande vara 100% ideal, men de är inte drivkraften), andra aktanter kommer in och driver projektet i andra riktningar till den grad att intentionerna bara är vaga skuggor. Till slut har intentionsaktanten helt och hållet ätits upp av andra aktanter och assemblage. Projektet är helt approprierat av andra krafter.
Produktionsformerna kan absolut existera i ren form, men de kommer förmodligen hela tiden ligga i gränslandet till varandra. Är de jämförbara? Associationen känns som en särart, eftersom att den gäller så mycket...
S-T: Variabel som styrs av graden av inkorporering
Ass-APP: Variabel som styrs av graden av inkorporering
S-Ass: Variabel som styrs av graden av aktivitet/intentionalitet
T-App: Variabel som styrs av graden av aktivitet/intentionalitet

Ett arkitektoniskt assemblage kan i princip vara ren strategi. Ett hus byggt på platta på mark är ett sådant exempel. Det handlar inte om expressivitet eller materialitet, utan om inblandningen i andra assemblage. Desto mer det är ett resultat av exteriöra relationer desto mer närmar det sig en appropriation. För att ta ett exempel relaterat till boende. Tre personer letar efter någonstans att bo. Den första köper en tomt hon aldrig sett, ritar ett hus precis som hon vill ha det, En byggare bygger, precis efter ritningen. Detta bostadsassemblage är format av ren intentionalitet - ren strategi. Person nr 2 flyttar in i en lägenhet som är möblerad. Genom att möblera om med existerande möbler får hon det som hon vill ha det. Assemblaget är format både av intention och andra givna aktanter. . Den tredje personen sover på en parkbänk på en gata som hon inte har möjlighet att varken möblera eller bygga om.

Strategi: Ej inkorporerad intetentionalitet - Taktik: Inkorporerande intentionalitet - Appropriation ej intetionellt inkorporerange - association: ej korporerande ej intentionellt.
Ett par tankar kring kärrholms produktionsfomrer och tektonik:

Strategi: Kontroll genom distribuerande stabilisering. Att på förhand bestämma en tektonisk ordning. Del och helhet formas efter strategin, utan direkt feedback. Om man stöter på problem måste hela strategin förändras, eller måste den kompletteras med en understrategi. Stablisering sker genom distribution uppifrån och ner i assemblaget.

Taktik: Kontroll genom inkorporerad stabilisering. Tektonik som utgår ifrån givna förutsättningar och resurser. All artikulering är ett direkt svar på en given situation. Korta feedback-loopar. Assemblaget agerar lokalt i tid och rum.

En association eller appropriation är inte ett projekt utan ett resultat av en stabilisering. Man skulle kunna prata om en passiv eller aktiv relation. Appropriationer och taktiker har det gemensamt att de båda är inkorporerande, dvs de interagerar direkt med ett specifikt assemblage, antingen aktivt eller passivt. Man skulle kunna säga att en taktik kan stabilisera en appropriation. Går det att säga det samma om en strategi?

Strategi: Ej inkorporerad intetentionalitet - Taktik: Inkorporerande intentionalitet - Appropriation ej intetionellt inkorporerange - association: ej korporerande ej intentionellt.

Appropriation: Inkorporerande stabilisering. Att inkorporera en viss aktant i ett assemblage. T ex en arkitekt gör ett visst uttryck till sitt, eller en religion som knyter en viss takutformning till sig.

Association: Distribuerad, indirekt koppling mellan aktant och ett assemblage, med möjlighet för migration till andra assemblage. Också lokalt: association mellan olika tektoniska aktanter, t ex association mellan del och helhet, eller olika delar som balk och pelare.

Appropriation och association befinner sig på samma skala av kopplingar mellan aktanter i ett assemblage.

söndag 12 april 2009

Reiser + Umemoto claim that meaning is established by historians and critics not by the designer, a notion which they share with Tafuri. It is not that they deny that architecture does have meaning, but they do not believe that that meaning can be established once and for all, and certainly not through semantic games in the design-process. They would rather suggest that all architecture always contain projections from its users and critics, which makes a design process based on this notion strongly reductive.

lördag 7 mars 2009

Sjöholms grundläggande tes är att biografen under 40- och 50-talen var en drivande aktant i samhällsbyggandet, eller snarare moderniseringsprocessen. Man skulle kunna prata om biografen som en territorialiserande aktant för "det nya" samhället (nya konsumtionsmönster, ny världsbild-drömmen om hollywood, nya demografiska grupper: ungdomar blev synliga i stadsummet, kvinnor var en viktig målgrupp), samtidigt som det deterritorialiserade det gamla samhället (gamla värderingar ifrågasattes, flöden från städerna understöddes). Det fanns också mer ambivalenta processer där t ex 30-talets biografbyggande starkt dominerades av en expansion på landsbygden, och där fick en stark sammanhållande effekt som kanske delvis motverkade urbaniseringen (eller snarare urbaniserade landsbygden). Likaså var folkets hus starkt beroende av sina biosalonger för att locka folk (något de insåg först när folk slutade gå på bio). Det intressanta med biografens historia är att teknik, rumslighet och sociala processer är så starkt integrerade med varandra. Tex så försvinner balkongerna i slutet på 20-talet vilket tillåter en brantare lutning på gradängen, något som gör placeringen mer jämlik - i samma veva växte biografens pouläritet även bland "de övre skikten" i samhället, och från den tiden kan man prata om biogrfen som en "klasslös" populär-kulturell företeelse (gravt förenklat).

fredag 14 november 2008

Follow the actors = Follow the architecture. När vi introducerar en arkitektonisk förändring på en plats fungerar den materiella förändringen i sig som ett medium att mäta platsen med. En byggnad är alltid en funktion av en plats sociala, kulturella, politiska, ekonomiska, ekologiska och estetiska krafter. En byggnad kan inte tillkomma än mindre existera utan att förhandla dessa aspekter. Inget nytt i detta, så har det alltid varit. Så kommer det alltid att vara, och det är i den verklighet som all arkitektur alltid kommer skapas i. Uppdraget är att simulera denna verklighet genom att interagera med så mycket verklighet som möjligt under 20 veckor. Det är inte trots dessa aspekter som fantastisk arkitektur skapas, det är tack vara dem.
En par saker är klarare än tidigare: Nymaterialismens styrka är inte att det är en ny form av positivism utan en ny form av objektivitet. Denna nya form av objektivitet kommer från insikten att det som behövs inte är mindre utan mer relativism. Det vi till vardags kallar för relativism finner sin motsats i modernismens positivism, som vi alla vet är oerhört godtycklig och därmed ytligt relativ. Det är till denna godtyckliga värld som materialismen utgör ett alternativ. I den materialistiska världen existerar skönhet som ett objektivt begrepp, som är relaterat till form, färg å ena sidan, å andra sidan till kärlek, godhet, begär. Det som skiljer materialismens synsätt från positivismen/relativismens är att kopplingarna/relationerna är ytterst specifika och relaterade till andra relationer. Skönhet skapas genom specifika materialiseringar av färg och form. Skönhet genererar specifika känslor såsom begär och kärlek. Däremot skapar inte generella former begär och kärlek. Vi människor väljer inte heller fritt vad skönhet eller kärlek är, vilket inte innebär att vi vet vad skönhet och kärlek är.

söndag 5 oktober 2008

Det jag tror jag skulle vilja utveckla i resonomanget är att det rumsliga har en särställning i relation till nextopia, eftersom att rum delvis inte går att immaterialisera. Du kan inte immaterialisera upplevesen av att stå 800 m ovanför marken. Kraven på arkitektur i en nextopisk värld blir att hitta kvaliteter som man inte kan konsumera genom andra medier... värdet av många varor är immateriella, vilket även gäller för arkitektur. I många fall är bilden av arkitekturen det viktigaste vilket gör att arkitekturen går att konsumera genom bilder, men genom att skapa arkitektur vars värde ligger i den materiella närvaron, eller en ständig förändring, skapas ett värde att vara på platsen, vilket inte går att konsumera på något annat sätt än att åka dit..

lördag 4 oktober 2008

Modernismen har inte bara exploaterat alla samtida och historiska rumsligheter, man har även börjat exploatera framtiden.
Generella rum som tillåter alla sorters förändringar är ointressanta eftersom det enligt nextopia-begreppet är en grundförutsättning att man kan göra vad som helst när som helst. Att tillåta flexibilitet är inte ett mål för arkitekturen utan en förutsättning. Istället måste arkitekturen erbjuda löften om nästa specifika rumslighet. Här finns en möjlighet att rummet vinner över tiden sas, då det är omöjligt att erfara en rumslighet innan den är materialiserad, medan det är möjligt att ladda ner en film innan den gått på bio.
Om sakers värde ligger i framtiden bör rum skapas så att de alltid genererar nya rumsligheter.
La Segrada Famillia har under mer än 100 år varit en nextopisk arkitektur där värdet ligger i att vara i byggande.
Istället för den dubbla betydelsen i utopia som både kan betyda bra plats (εὖ-τόπος) eller icke-plats (οὐ-τόπος) använder Micael Dahlén prefixen next- vilket faktiskt innehåller de två tidigare betydelserna. I begreppet är det underförstått att bra platser är icke-platser eftersom de inte har materialiserats än, men de kommer uppstå i framtiden. Dahlén värld, eller den värld han beskriver, har en sorts deterministisk syn på tiden, där man erkänner framtiden som en möjlig och självklar rumslighet precis som alla andra rumsligheter, men otillgänglig för tillfället. Tron på att vi kan komma dit, utforska den, och kontrollera den, så som forna tiders upptäcktsresanden gav sig ut i världen och koloniserade andra utopiska platser, är total.