Rörigt i början. Första delen som presenteras i slutet av mars.
1. Hur fungerar assemblaget?
2. Vilka materiella och expressiva delar av assemblaget är viktigast? Viktigast för vilka aktörer?
Allting ska in i assemblage-diagrammet. Maktflöden (kroppar, energi, kapital, information). Kvantifieringar (%, kr, meter, dB, V, Amp, Vinklar etc).
Djupintervjuer (FB, PM/S, Referenser)
Platsstudier (Salong, Lobby)
Enkät (FB)
Research (Litteratur, Internet)
Klart 13 mars?
Vad ska vara klart på fredag? Måste nog ringa MK
Visar inlägg med etikett kropp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kropp. Visa alla inlägg
måndag 2 mars 2009
måndag 23 februari 2009
Foundation Cartier: Två filmvisningar av mer traditionell konst-dokumentär-stil visas i två svarta utställningsrum där besökarna sitter på golvet. Ljuset från skärmen belyser rummet och skapar lite av en olafur-effekt. Inga sittplatser. Diller Scofidio + Renfro visar film i källaren. 5 projektorer skapar en skärm som täcker ca 270-300° av rummet. Innehållet är statistik. Det går att säga mycket om skälva narrativet och grafiken, som både är brilliant och haltar, men för att koppla det till rummets konstruktion så lide både "formen" och "innehållet" av en brist i var man ska titta. Till skillnad från de ovanstående utställningarna i öppna rum där man kan komma och gå som man önskar, har DSRs rum en varkt utanför dörren som bara släpper in publiken vid bestämda visningstillfällen var 35:e minut. Det blir lite godtyckligt var man styr besökaren och var man ger dem utrymme att agera själva. Jfr biografen där besökarens kropp och blick är oerhört starkt kontrollerad, men där även kraven på narrativet också är starkt kontrollerat av att publiken.
fredag 10 oktober 2008
Årets nobelpristagare i litteratur, JMG Le Clézio säger om att komma på nobelmiddagen: "Sverige är ett kyligt land, en kylans kultur, men man möter en generösitet och spontanitet som också är märkvärdig". Den här typen av kultur-metaforer har jag alltid avfärdat som fördomsfulla och ytliga, men om man går bortom metaforen att svenskar skulle vara kyliga för att vi bor i ett kyligt land, och istället tittar på hur vår kultur förhåller sig till kyla, börjar det bli intressant. I arkitekturen pratar man gärna om ljus och skillnaderna mellan olika ambiance som skapas av ljus. Väldigt sällan pratar man om ambience eller rumslighet som skapas av kyla och värme. I Berkeley fick jag verkligen erfara hur det är att bo i ett hus utan isolering eller värmesystem. Jag slogs av hur kyla påverkar ens kropp så fundamentalt. Kan värme och kyla artikuleras på samma sätt som ljus och mörker? Är värme en rumslig nyckel för att skapa rum med mer än ett visuellt värde?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)