Visar inlägg med etikett materialisering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett materialisering. Visa alla inlägg
fredag 14 november 2008
NCS är uppbyggt på att jämföra människors bedömning av färger för att sortera olika specifika färgprover i skalor som går att systematisera. Baserat på det som är intressant i deras systematisering kan de återskapa sorteringen om och om igen. Detta har inget att göra med vilken färg som är vacker eller spektakulär, eller passar ihop, eftersom det är så mycket mer komplext. Likaså är det ett klassiskt misstag bland arkitekter att välja färg utifrån ett färgprov som är 3 x 4 cm. Det systemet gör är att säga vilken av två färger somär grönare, gulare, svartare eller vitare. That's it, och det är sjukt användbart, men det ger inga svar. Materialismens relativism är bra för att systematisera men dess stora potential ligger egentligen i det spektakulära?!
En par saker är klarare än tidigare: Nymaterialismens styrka är inte att det är en ny form av positivism utan en ny form av objektivitet. Denna nya form av objektivitet kommer från insikten att det som behövs inte är mindre utan mer relativism. Det vi till vardags kallar för relativism finner sin motsats i modernismens positivism, som vi alla vet är oerhört godtycklig och därmed ytligt relativ. Det är till denna godtyckliga värld som materialismen utgör ett alternativ. I den materialistiska världen existerar skönhet som ett objektivt begrepp, som är relaterat till form, färg å ena sidan, å andra sidan till kärlek, godhet, begär. Det som skiljer materialismens synsätt från positivismen/relativismens är att kopplingarna/relationerna är ytterst specifika och relaterade till andra relationer. Skönhet skapas genom specifika materialiseringar av färg och form. Skönhet genererar specifika känslor såsom begär och kärlek. Däremot skapar inte generella former begär och kärlek. Vi människor väljer inte heller fritt vad skönhet eller kärlek är, vilket inte innebär att vi vet vad skönhet och kärlek är.
fredag 31 oktober 2008
Palmås skriver idag om politisering/avpolitisering av vattenfall och föreslår att det borde bli ett Public Interest Company. Politisering definierar han "skapa möjligheter för alternativa framtider” i motsats till “avpolitisera”, i meningen “stänga ned möjligheter till olika framtider”. (Jag bortser nu ifrån KPs fortsatta argument) Är detta verkligen en fruktsam kategorisering av begreppen? Detta är långt ifrån en retorisk fråga, eftersom jag själv tycker att jag missar målet när jag deterritorialiserar begrepp och kategorier, där en viss värdeladdning byts ut mot en mer "materiell" konstruktion. I exemplet ovan är det ju uppenbart att en politisering inte öppnar upp för fler alternativa framtider än en avpolitisering (vad är ens en alternativ framtid?). Eftersom effekterna av ett eller ett annat förhållningssätt är resultat av icke-linjära kausaliteter är det ytterst svårt att avgöra vad som är en alternativ effekt inom tidsramen "framtiden". Likaså är det svårt att säga vad som är en politisering. Jag läser ANT och DeLanda som att allting är ekonomi och politik (egentligen är väl allting struktureing av makt och affekter), vilket skulle innebära att ingenting kan politiseras eller avpolitiseras (eftersom ingenting kan undgå de kategorier det avfärdar), men det kan sättas under inflytande av politiker. Politisering innebär därmed att "skapa möjligheter för politikers maktutövning".
söndag 5 oktober 2008
Det jag tror jag skulle vilja utveckla i resonomanget är att det rumsliga har en särställning i relation till nextopia, eftersom att rum delvis inte går att immaterialisera. Du kan inte immaterialisera upplevesen av att stå 800 m ovanför marken. Kraven på arkitektur i en nextopisk värld blir att hitta kvaliteter som man inte kan konsumera genom andra medier... värdet av många varor är immateriella, vilket även gäller för arkitektur. I många fall är bilden av arkitekturen det viktigaste vilket gör att arkitekturen går att konsumera genom bilder, men genom att skapa arkitektur vars värde ligger i den materiella närvaron, eller en ständig förändring, skapas ett värde att vara på platsen, vilket inte går att konsumera på något annat sätt än att åka dit..
lördag 4 oktober 2008
Generella rum som tillåter alla sorters förändringar är ointressanta eftersom det enligt nextopia-begreppet är en grundförutsättning att man kan göra vad som helst när som helst. Att tillåta flexibilitet är inte ett mål för arkitekturen utan en förutsättning. Istället måste arkitekturen erbjuda löften om nästa specifika rumslighet. Här finns en möjlighet att rummet vinner över tiden sas, då det är omöjligt att erfara en rumslighet innan den är materialiserad, medan det är möjligt att ladda ner en film innan den gått på bio.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)