fredag 31 oktober 2008
Palmås skriver idag om politisering/avpolitisering av vattenfall och föreslår att det borde bli ett Public Interest Company. Politisering definierar han "skapa möjligheter för alternativa framtider” i motsats till “avpolitisera”, i meningen “stänga ned möjligheter till olika framtider”. (Jag bortser nu ifrån KPs fortsatta argument) Är detta verkligen en fruktsam kategorisering av begreppen? Detta är långt ifrån en retorisk fråga, eftersom jag själv tycker att jag missar målet när jag deterritorialiserar begrepp och kategorier, där en viss värdeladdning byts ut mot en mer "materiell" konstruktion. I exemplet ovan är det ju uppenbart att en politisering inte öppnar upp för fler alternativa framtider än en avpolitisering (vad är ens en alternativ framtid?). Eftersom effekterna av ett eller ett annat förhållningssätt är resultat av icke-linjära kausaliteter är det ytterst svårt att avgöra vad som är en alternativ effekt inom tidsramen "framtiden". Likaså är det svårt att säga vad som är en politisering. Jag läser ANT och DeLanda som att allting är ekonomi och politik (egentligen är väl allting struktureing av makt och affekter), vilket skulle innebära att ingenting kan politiseras eller avpolitiseras (eftersom ingenting kan undgå de kategorier det avfärdar), men det kan sättas under inflytande av politiker. Politisering innebär därmed att "skapa möjligheter för politikers maktutövning".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Utan att ge min in på vad ett Public Interest Company skulle innebära, är ju frågan vad ägande i ett företag innebär. Det handlar ju inte bara om vinstmaximering. Vilka verktyg har en ägare att styra ett bolags politiska inverkan? Även i en modell där politik handlar om att reglera och ekonomi om att agera finns det alltid ett val kring hur man väljer att agera. Dessa val handlar så klart inte bara om vinstmaximering. Inom den kulturella sfären är det ju snarare så att den ekonomiska verkligheten reglerar och konstutövaren agerar. Poängen är att alla händelser påverkar (mer eller mindre) den politiska, kulturella och ekonomiska verkligheten. Den kulturella verkligheten är både ekonomi och politik, inte indirekt eller immateriellt, utan direkt och materiellt. Det som Palmås skriver vidare är att Vattenkraft är mer värt för oss som ägare om vi utnyttjar det som ett politiskt verktyg. Nyckeln är väl att man för den sakens skull inte glömmer bort att dess kraft även är ekonomisk.
SvaraRadera