Visar inlägg med etikett visuella. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett visuella. Visa alla inlägg
fredag 14 november 2008
NCS är uppbyggt på att jämföra människors bedömning av färger för att sortera olika specifika färgprover i skalor som går att systematisera. Baserat på det som är intressant i deras systematisering kan de återskapa sorteringen om och om igen. Detta har inget att göra med vilken färg som är vacker eller spektakulär, eller passar ihop, eftersom det är så mycket mer komplext. Likaså är det ett klassiskt misstag bland arkitekter att välja färg utifrån ett färgprov som är 3 x 4 cm. Det systemet gör är att säga vilken av två färger somär grönare, gulare, svartare eller vitare. That's it, och det är sjukt användbart, men det ger inga svar. Materialismens relativism är bra för att systematisera men dess stora potential ligger egentligen i det spektakulära?!
En par saker är klarare än tidigare: Nymaterialismens styrka är inte att det är en ny form av positivism utan en ny form av objektivitet. Denna nya form av objektivitet kommer från insikten att det som behövs inte är mindre utan mer relativism. Det vi till vardags kallar för relativism finner sin motsats i modernismens positivism, som vi alla vet är oerhört godtycklig och därmed ytligt relativ. Det är till denna godtyckliga värld som materialismen utgör ett alternativ. I den materialistiska världen existerar skönhet som ett objektivt begrepp, som är relaterat till form, färg å ena sidan, å andra sidan till kärlek, godhet, begär. Det som skiljer materialismens synsätt från positivismen/relativismens är att kopplingarna/relationerna är ytterst specifika och relaterade till andra relationer. Skönhet skapas genom specifika materialiseringar av färg och form. Skönhet genererar specifika känslor såsom begär och kärlek. Däremot skapar inte generella former begär och kärlek. Vi människor väljer inte heller fritt vad skönhet eller kärlek är, vilket inte innebär att vi vet vad skönhet och kärlek är.
fredag 10 oktober 2008
Årets nobelpristagare i litteratur, JMG Le Clézio säger om att komma på nobelmiddagen: "Sverige är ett kyligt land, en kylans kultur, men man möter en generösitet och spontanitet som också är märkvärdig". Den här typen av kultur-metaforer har jag alltid avfärdat som fördomsfulla och ytliga, men om man går bortom metaforen att svenskar skulle vara kyliga för att vi bor i ett kyligt land, och istället tittar på hur vår kultur förhåller sig till kyla, börjar det bli intressant. I arkitekturen pratar man gärna om ljus och skillnaderna mellan olika ambiance som skapas av ljus. Väldigt sällan pratar man om ambience eller rumslighet som skapas av kyla och värme. I Berkeley fick jag verkligen erfara hur det är att bo i ett hus utan isolering eller värmesystem. Jag slogs av hur kyla påverkar ens kropp så fundamentalt. Kan värme och kyla artikuleras på samma sätt som ljus och mörker? Är värme en rumslig nyckel för att skapa rum med mer än ett visuellt värde?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)