fredag 14 november 2008
En par saker är klarare än tidigare: Nymaterialismens styrka är inte att det är en ny form av positivism utan en ny form av objektivitet. Denna nya form av objektivitet kommer från insikten att det som behövs inte är mindre utan mer relativism. Det vi till vardags kallar för relativism finner sin motsats i modernismens positivism, som vi alla vet är oerhört godtycklig och därmed ytligt relativ. Det är till denna godtyckliga värld som materialismen utgör ett alternativ. I den materialistiska världen existerar skönhet som ett objektivt begrepp, som är relaterat till form, färg å ena sidan, å andra sidan till kärlek, godhet, begär. Det som skiljer materialismens synsätt från positivismen/relativismens är att kopplingarna/relationerna är ytterst specifika och relaterade till andra relationer. Skönhet skapas genom specifika materialiseringar av färg och form. Skönhet genererar specifika känslor såsom begär och kärlek. Däremot skapar inte generella former begär och kärlek. Vi människor väljer inte heller fritt vad skönhet eller kärlek är, vilket inte innebär att vi vet vad skönhet och kärlek är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den process som jag är i nu är extremt godtycklig på många sätt: val av site, utformandet av programmet, designmoves, allt är "hittepå". Hur kan detta göras rigoröst och "objektivt", och samtidigt undfly en miljödeterminismens klor? Är detta min huvudundersökning? Vad är det för kopplingar mellan "olika former av spatiotemporala processer" som jag pratar om? Jag tror inte kan beskriva vad kärlek eller skönhet är, men jag tror att det går att beskriva. Vad kan jag beskriva? Hur en byggnadsdel möjliggör visuell kontakt mellan människor? Hur människor rör sig. Var de har möjlighet att röra sig, vad de har möjlighet att se, vad de har möjligheter att uppleva.
SvaraRaderaÄr det ett regisserande sätt att skapa arkitektur, och därmed scenografisk? Hm...