Assemblaget Folkets Bio går att beskriva som en sammansättning av maskiner, människor, objekt, engagemang etc. De flesta av dessa aktanter är flyttbara. Detta är folkets bios första territoriella nivå (nytt begrepp). Vi skulle kunna kalla dem för organ, även om det finns anledningar att undvika det ordvalet. Organen är t ex projektorn, maskinisten, kassan. Vissa organ är absolut nödvändiga andra är önskvärda även om de går att ta bort helt och hållet. Vi borde kanske definiera organen som grundläggande och absolut viktiga för assemblaget.

Den andra terrritoriella nivån är de aktanter som stödjer orgnanen. Jag skulle först och främst vilja se det som interaktionsytor mellan organen och andra aktanter. Ett flertal aktanter befinner sig mellan nivå ett och två, t ex duken eller stolen. En tydligare difinition skulle kanske vara att prata om öppna aktanter, som befinner sig i flera nätverk, eller mellan nätverk, och utan en helt fixerad användning. T ex ytor som tillåter rörelse eller som kan husera information. Man skulle kunna kalla det för det territoriella kitet.

Den tredje territoriella nivån är om möjligt ännu diffusare. Här kanske man skullle kunna prata om en upprätthållande nivå som försöker fixera gränser, stödja/skydda, stabilisera.

Med 1stness, 2ndness och 3rdness-begreppen skulle det kanske vara tvärtom. Med semper är nog det första hjärtat, det andra skärmen, och den tredje ram/roofwork.

Utgågnspunkten är nivå 1 och 2 (ska jag spika det?). Varför det? Vi utgår alltid ifrån verksamheten, därefter kommer territoriet. Sist kommer konstruktionen eller skalet. Detta är på något sätt ett omvänt förhållningssätt mot traditionen (först kommer skyddet, därefter bobos det...)