Carl Boutards exjobb utgick ifrån att göra två teckningar i stort format, på en specifik plats, men den specifik teknik. Det enkla arbetssättet genererade en rad andra undersökningar som "genererades" av hans interaktion med platsen. (Genom sin blotta närvara kunde han inte undvika att se vad som försegick där). Ett enkelt projekt som utgångpunkt "viker ut sig" till en fantastisk och intressant verklighet. Kanske ska jag undvika att förutse vad jag ska experimentera med under 20 veckor, utan följa carls exempel? Vad skulle det innebära att göra precis likadant? Att rita en byggnad på en plats, och ta tillvara på de situationer som uppstår i mina interaktioner med platsen?