Film-konsumtionen ser ut att ha ökat i stadig takt sedan filmen uppfanns (Första filmvisningen i sverige skedde ett år efter lumières visning i paris 1895. Ett rimligt antagande är att film-tittandet har ökat i samband med ny teknik. Det innebär visserligen att gammal teknik fått erfara stora nedgångar, såsom när biografbesöken under tio år halverades mellan 1953-1963. Biografbesöken ligger idag på en stabil nivå sedan 80-talet, men Video och framförallt DVDn har medfört en stark ökning av filmkonsumtionen de senaste tio åren. TPB och andra nätbaserade tjänster innebär dessutom en stark ökning av film-tittandet. "Det är inte filmen utan biograferna som är fara" konstaterades det i en statlig utredning för över femtio år sedan (SOU 1956:23). Idag säger Pelle Snickars:

"Biografen är filmpolitikens heliga tempel. Filmkultur håller på att bli lika “fiint” som Operan och Dramaten. Det är å ena sidan bra; filmen är mer än hundra år gammal och varför skulle inte detta 1900-talets stora medium också förlänas en plats på konstarternas museala Pantheon? Men å den andra sidan kan man inte ensidigt ha en filmpolitik som är inriktad mot biografförevisad film."

Biografen kanske inte är den huvudsakliga kassa-kon, men den spelar uppenbarligen en viktig roll i samhället. Folkets Bio är en outsider i samanhanget, som agerar på andra grunder än industrin, men samtidigt kommer de inte undan problematiken med att generera inkomster till producenterna av deras underlag. Folkets Bios möjligheter att agera på jämlika villkår med deras "konkurrenter" ökar i och med att biografernas roll deterritorialiseras. Om Biografen blir mer av ett "museum" eller en plats för att hylla filmen som finkultur, då ligger Folkets Bio i framkant av utvecklingen, med sitt starka fokus på "kvalitet".