Arbetshypotes:
I “Arkitekturens territorialitet” utvecklar Kärrholm ett resonemang kring hur rum (territorier) skapas genom ett samspel mellan fysiska och “sociala” processer. Detta samspel är en sorts maktanalys av rum, där maktbegreppet definieras som att “ha inflytande över” (snarare än att ha dominans över).
Samtigt har begreppet tektonik, dvs hur en byggnad artikuleras och sätts ihop fått en ny innebörd tack vare främst amerikanska akademiska arkitekter såsom Reiser + Umemoto och Lars Spuybroek (NOX). För dem är det tektoniska först I andra hand en meningsbärare som kan läsas semantiskt, utan där den tektoniska artikuleringen fungerar performativt I olika skalor. Lars Spuybroek skriver:

Tectonics works in all directions, horizontally as much as vertically, and across all scales, on that of massing as much as that of texture. It creates an continuity that we haven't enjoyed in architecture since Alberti broke it up in separate realms.

Genom att kombinera territorialitetsanalyser med en tektonisk förståelse för arkitektur vill jag undersöka hur arkitektur kan fungera som “skillnaden som gör en skillnad”.